TACK <3

Först och främst måste jag tacka er enormt mycket för ert otroliga stöd och era otroligt fina och vackra kommentarer både här och på instagram. Det har hjälpt mig mer än vad ni tror att se att det finns fler därute som gått igenom samma och som ni skriver, att ni mår bra i dagens läge och att livet går vidare men att minnet av er bästa vän aldrig försvinner.

Det känns skönt att höra att framtiden kan se ljus ut, iallafall inom en snar framtid, hoppas jag! Har läst varenda kommentar och vartenda ord ni skrivit och blir lika rörd och tårögd av varje.

Ett stort tack till er! Glad att höra att min kärlek kom fram genom min förra text, så jobbigt som det var att skriva det känns det ändå som att jag fick fram min kärlek till min bebis och skönt att det kom fram på rätt sätt till er.

Även världens största tack till min fantastiska familj som verkligen tagit hand om mig denna vecka. Till min mormor & morfar som kom hit dagen det hände och som låg bredvid mig i soffan och höll sin hand på min arm då jag kramade om Marqy tills han blev som porslin. Till mina bröder som funnits här varje sekund av dagen och bara fokuserat på att finnas där för mig. Laga mat, bädda ner mig, tagit ut mig på promenader, överösts mig med fina minnen från Marqy och vilken fin relation vi hade. Som gjort ett kors till min älskling, som helt enkelt tagit en paus i deras liv för att ta hand om mitt. Till min fina mamma som lidit med mig och som har funnits där hela tiden. Till min pappa och hans tjej Åsa som dagligen kollar till hur jag mår. Till min fantastiska pojkvän Phillipe som åkte ner direkt från Göteborg när olyckan hade skett för att ta hand om mig. Och till alla min vänner & nära och kära som skickat fina sms och visat sitt stöd.

Jag vet nu att jag är  omringad av otroligt fina människor och älskar er alla så mycket. Utan er hade jag legat i foster ställning skakandes av smärta och inte fått i mig en droppe vatten eller mat.

Just nu är allt konstigt. Kan inte förklara det. Saknaden är enorm och jag ser och hör honom fortfarande överallt men jag kan prata om honom nu. Jag kan titta på alla bilder på honom och le och jag kan typ acceptera att han har det bra där han är nu.

Jag har såklart fortfarande mina stunder då jag blir frustrerad, gråter mig till söms, drömmer mardrömmar, och får små panikattacker om dagarna. Men jag känner mig okej. Eller så är jag fortfarande inne i en inbillning av att han bara är hos en vän och kommer hem snart.

Jag kan inte riktigt beskriva hur jag mår nu. Ena sekunden bra och andra sekunden panik och gråt attacker… Jag bara hoppas och ber till gud att Marqy har det bra där han är nu och att han vet hur mycket jag älskade honom.

Puss <3

 

45 reaktioner på “TACK <3”

  • Linda H skriver:

    Jag beklgar sorgen. Så hemskt o sorgligt. Jag förstår hur du känner dig för jag har oxå förlorat husdjur. Det är jätte tufft i början men blir bättre med tiden. Men saknaden finns alltid där. Hoppas ni kan skaffa en liknande hund ras så småningom när det känns okej o rätt. Ta hand om dig. Tänker på dig o din familj. Kramar!

  • M skriver:

    Stark du är! Bor på landet där vi har djur, igår dog en ko och hennes kalv, extremt jobbigt o mista djur då man gör allt, sliter med o försöka få dom att överleva, men så går det inte., alltså djur går inte att jämföra med varandra o inte med människor. Djur är liv, liv är djur så är det bara.
    Man är hjälplös men man får tänka att dom är på ett fint ställe.
    Fina bianca, styrkekram till dig! Marqy ser dig nu o ler <3

  • Anna K skriver:

    Norr om stan finns fortfarande många tankar till dig och din hund om gott välbefinnande var ni än är. Jag såg ett avsnitt av Det okända, då såg mediet en hund som sprang runt och viftade på svansen och var så glad i lägenheten. Det visade sig vara parets hund som dött ett år tidigare som ff fanns omkring dem. Du ska se ett din hund ligger bredvid dig om natten, bara det att du inte ser honom.
    Kram

  • . skriver:

    Beklagar verkligen sorgen och lider med dig <3
    Jag har själv en hund som jag älskar över hela mitt hjärta.
    Han blev förgiftad och fick ligga på djursjukhus väldigt länge.
    Dom räddade honom så han inte dog men hans njurar är jätte förstörda.
    Ena njuren har slutat funka och andra är bara några procent kvar..
    Varje gång han sover får jag väcka han för och se om han lever, varje gång han börjar göra några ljud som är konstiga så kommer paniken.
    Han har bara några månader kvar och jag tar vara på varje sekund jag får ha han kvar.. Men att gå och vänta på att ens bästa vän ska dö är skrämmande.. Så redan nu vet jag hur du känner.. Och det är fruktansvärt. Styrke kramar till dig och din familj <3

  • Andrea skriver:

    Fina Bianca, jag beklagar verkligen sorgen. Även om min situation där jag förlorade min häst inte alls såg likadan ut som när du förlorade din älskade Marqy, så förstår jag din känsla. Det är en känsla av förtvivlan, tomhet och ilska. Även om det är svårt får du försöka tänka, känna och hoppas att din älskade Marqy just nu befinner sig på en plats likt himlen, där ingen smärta existerar, där tiggandet kring matbordet är helt okej och där det finns massor av fina själar som kommer att ta hand om honom. En hundhimmel full med goda köttben, korv och skinka. Utan att ha träffat varken Marqy eller dig, vet jag med all säkerhet att han visste hur mycket du älskade honom. Jag minns när jag förlorade min häst,hur jag såg som en svart vägg framför mina ögon i många veckor, jag hade ångest och kände hela tiden en känsla av att jag hade kunnat göra mer för att min älskade vän skulle få leva vidare många fler år. Idag vet jag att det bara hade varit orättvist mot honom, för han hade ont och behövde mer vila för kroppen än vad jag och livet här på jorden kunde ge honom. Han hade inte velat stå i sin hage, så ung, dag ut och dag in utan att få motioneras. Även om det äter upp mig inifrån så vet jag att det var rätt beslut, för nu får han vila ifred. Jag vet att det är tufft och att det kommer många stunder i vardagen då man blir påminnd, men det gäller att vara stark, bita ihop och kämpa vidare med minnena, tankarna och den enorma kärlek och glädje våra vänner gav oss under den vi fick vara tillsammans. Jag tror att tiden läker alla sår, men inte saknaden av dem vi älskar. Saknaden av dem vi aldrig får tillbaka, den kommer alltid finnas kvar här. Kanske kommer det en dag då vi kan sakna på ett annat sätt, ett sätt som känns lite lättare i hjärtat än den saknad vi känner nu. Jag vill hoppas det i alla fall. Vi är många som finns här och stöttar dig i alla lägen. Kram på dig ❤️ /Andrea

  • Anna B skriver:

    *älskade fina bianca bra att du må någonlunda OK men Du få sörja!! <3 <3*

  • Lena skriver:

    Kära Bianca,din älskade hund har det bra,det är jag övertygad om! Men jag vet hur vansinnigt ont det gör att inte få krama och gosa med sin bebis! Själv höll jag på att gå under av sorg när mina katter fick avlivas pga sjukdom! Mina bästa vänner och mina älsklingar! Saknaden är fortfarande stor men nu kan jag titta på kort av dom och skratta när jag minns deras bus!Det har hänt att jag har sett dom här hemma och jag kan ibland förnimma deras närvaro som en skugga! Ta hand om dej och gråt och sörj så länge det behövs! Varma kramar/Lena

  • Emilia skriver:

    Hej Bianca,

    Jag läser jämt din blogg och lämnar nån kommentar lite då och då. Tycker du verkar vara lika strålande fin på insidan som du är på utsidan!

    Igår när jag läste ditt fantastiska inlägg om din älskade Marqy grät jag så att jag skakade… Somnade liksom medan tårarna forsade.

    Så sorgligt att han bara fick bli 2 år, men vilket fantastiskt liv han haft här på jorden hos dig och din fina familj! Lovar att han finns kvar hos dig/ er på nåt sätt, som en liten skyddsängel som alltid kommer att vaka över dig.

    Stor kram! ♡

  • Julia skriver:

    Stor styrkekram till dig Bianca! Min häst gick bort i höstas och jag förstår hur du mår. Ens djur är ens bästa vän. Hoppas du mår bättre snart. Massa kramar

  • Carina skriver:

    Styrka, värme och massa kärlek till dig fina Bianca

  • jane skriver:

    Styrkekramar till dig!
    Bara tiden läker såren, så ta den tid du behöver! Gör saker som gör dig glad, omgiv dig av mänskor som älskar dig. Det ger tröst! Jag vet vad du går igenom. (En granne sköt min katt när jag var 8 år…)

  • Fia skriver:

    Åhhhh, vad sorgligt

  • Denise skriver:

    Kära Bianca. Så sorgligt är det. Men är helt övertygad av att Marqy har det mer än bra i Hundhimlen. Där finns inga smärtor utan bara massor av roligheter. Fullt med hundgodis och mycket leksaker. Och fina sjöar som han gillade att titta på♡ Han kommer alltid vara med dig vart du än går även om du inte ser honom! Hoppas du mår bättre snart. Kram Denise♡

  • Laila skriver:

    Beklagar förlusten!!
    Kom ihåg alla fina minnen och underbara stunder ni har haft.
    Vilken underbar familj ni är, kärlek och omtanke lyser runt er som en gloria. Underbart att se hur ni alla tar hand om varandra

  • sofi skriver:

    Beklagar verkligen sorgen! Jag förlorade min bästa vän – mitt liv, för ett år sedan. Min älskade hund var verkligen allt för mig och att förlora henne var det värst jag varit med om. Vi fick 15 år tillsammans och var de bästa åren i mitt liv. Hon fick lämna mig väldigt plötsligt då hon fick en stor, elakartad tumör i magen. Sorgen och tomheten efter henne är enorm. Att leva tillsammans med sin bästa vän i 15 år och som bara på bara en dag försvinner, är fruktansvärt. Livet blir lite enklare med tiden men det går väldigt upp och ner. En dag är jag glad och kan tänka på henne med en enorm glädje och kärlek. Medans en annan dag känns det som om hela hjärtat går sönder av sorg och saknad. Men det går inte en enda dag utan att jag tänker på min bästa vän..
    Kram

  • Fia skriver:

    Jag gråter över att det verkligen smärtar att läsa om din fruktansvärda förlust och sorg. Du skriver så det går in i hjärtat. Det bara knyter sig. Sen blir jag otroligt rörd över din familj. Hur dem verkligen ställer upp. Så mycket kärlek. Det berör mig väldigt mycket. Kram på dig

  • Olivia D Walster skriver:

    Finaste, älskade Bianca <3 Vi har sörjt med dig här hemma.Stoooooor kram till dig!

  • Kerstinmaria skriver:

    Finaste du! Så bra du beskriver dina känslor och intryck, tänker särskilt på när du skriver att Marqy blev som porslin. Jag har hållit några älskade vänner, som stelnat, men inte riktigt kunnat förklara. Du gjorde det, stor kram finaste Bianca!

  • Åh, jag är glad över att dina nära & kära tar hand om dig. ❤ Det måste göra tillvaron iaf lite lättare just nu. Många kramar till dig! ❤

  • Louise skriver:

    Du är stark Bianca!
    Styrka, värme och kärlek till dig och din familj

  • Mariette skriver:

    Jag förlorade min hund hastigt förra våren. Utan min nya valp vet jag inte hur jag hade mått idag. För min del var hon den största delen i min läkeprocess. Jag inser nu i efterhand att jag var riktigt deprimerad de första månaderna: de första veckorna minns jag inte ens, det var som att befinna sig i en dimma. Sedan har det gått i vågor under året. Vissa veckor har det gått bra men vid årdtidsbytrn och högtider har det varit tungt.
    Den första tiden satte jag upp tre mål varje dag : något nyttigt (tex jobba några timmar ( vissa dagar kunde jag inte gå till jobbet), städa eller något säliknande. Den andra grejen var något som är bra för mig tex lång promenad, laga en god maträtt. Den tredje var en belöning för att jag kämpat mig igenom dagen, tex shoppa något, godis, hyra en film. Dessa tre mål varje dag fick mig att inte bara tyna bort. Sen tillät jag mig själv att gråta så mycket som behövdes. Om tårarna kom på jobbet eller på stan tog jag en gråtpaus utan att skämmas eller gömma mig.
    Idag kan jag säga att jag mår jättebra men har ändå inte kunnat förmå mig att sätta in en bild på honom i den ram som sitter tom på väggen.
    Älskar mitt liv och min valp, men kommer alltid alltid att sakna honom.

    Styrkekramar. Jag vet precis hur det känns!

  • Therese skriver:

    Så himla sorgligt! Minnas, gråta och att vara med familjen är den bästa ”medicinen” för mig i min sorg. Att längta efter och sakna någon som man vet inte kommer tillbaka gör så ont så man faktiskt inte tror att det blir bättre, men det blir det tids nog. Låt det få ta tid, din tid. Minnena ni har tillsammans kan ingen ta ifrån dig. Kram!❤️❤️❤️

  • wilma skriver:

    Beklagar verkligen sorgen, du är så stark Bianca och jag beundrar dig tusen gånger om för att du är du. Massa styrkekramar<3

  • anna skriver:

    din dotter verkar helt fantastisk Pernilla, en sån fin själ <3
    allt hon skriver o säger o det man ser utstrålar en sån känslighet o kärlek.
    har själv gått genom många sorger, både djur som blivit överkörda och nära människor som dött i sjukdom och plötsliga olyckor, det är märkligt, man tror man inte klarar det, men så märker man efter några månader/år att man vaknar en morgon och känner sig som sig själv igen, när man tillåtit sig själv att känna o sörja så som man själv måste o behöver, fast med ett ärr/hål i hjärtat som liksom aldrig läker helt
    kram anna
    skrev detta till din mammas blogg men skriver det här med
    ps: tror att skriva ut sina känslor som du gjorde är en stor o bra del i ditt sorgearbete <3
    vissa dagar kommer du må skit, andra bättre, det kan gå veckor om ett tag utan sorg, o veckor om ett tag utan glädje, tillåt dig känna det du känner, utan dåligt samvete för att du är glad, och utan dåligt samvete för att du är trött o ledsen, allt du känner är helt ok <3 kram anna

  • anna skriver:

    de som ej förstår din sorg förstår ej kärlek o då är det mer synd om dem än om dig, då är det dem man bör beklaga sorgen till istället <3 att ha ett hjärta utan förståelse för kärlek är värre än att älska o sörja <3 kram anna

    ps: din hund har det nog bra där han är nu <3 han dog lycklig, även om han bara fick några år var det hans liv och han va lycklig. tänk så många djur som får leva 20 år i misär. utan lycka alls. <3 kram anna

  • JuliaRo skriver:

    Fina Bianca ❤️
    Du är som en vacker ängel ❤️
    Lika fin på utsidan som på insidan.
    Marqy kom in i ditt liv när du behövde det som mest. Ni älskade varandra till tusen och gav varandra kärlek och förtroende. Han förde också eran familj tillsammans precis som Theo gjort ❤️
    Och nu när han hastigt försvann var hans sista present även nu att du skulle få känna dig mer älskad än nånsin. Att du ska få känna dig älskad för den du är ❤️ Precis den kärleken visade din familj, vänner och vi dig nu 🙂
    Den kärleken som också Marqy gav dig. Ofta händer det här hemma att jag och pojkarna utbrister till varandra titta där är Mickey eller ser ni Toddie vår gamla katt som vi fick avliva för snart två år sen. Vi ser, hör och känner dom omkring oss nästan dagligen. Det är så skönt att dom finns kvar hos. Ligger tryggt och sover där dom brukat. Springer omkring och leker när vi går ut med dom andra hundarna. Tror Marqy vill va med dig på det viset. Sova i din säng och fortsätta visa dig kärlek. Visa sig för dig när du behöver det. Låt honom göra det. Han har ju bara dig❤️ Er kärlek finns kvar för alltid ❤️
    Med kärlek från Julia. Vi vet hur du känner och vi älskar dig. Du är älskad för den du är av så många och din lilla hund MARQY. HAN FINNS KVAR FÖR DIG❤️❤️❤️
    ALLTID❤️

  • Agneta skriver:

    Kram❤️

  • Lotta skriver:

    Hej Bianca!
    Tycker du är en jätte gullig tjej! Modig på alla sätt och vis.
    Förstår dig att du har det jobbigt, har också förlorat 2 hundar genom mitt liv.
    En av våra hundar gick bort i cancer och en annan hund fick vi tyvärr avlida pga. den hade tumör i huvudet. Jag kan verkligen relatera till din smärta och förstå hur du känner dig. Jätte jobbig känsla och det är en stor sorg som jag upplevde. Jag var dock aldrig med när hundarna avled. Jag kände att jag inte kunde klara av det. Mina föräldrar var där och vi sade hejdå i väntrummet. Att du fått uppleva denna olycka med din söta hund är fruktansvärt och att vara med när han dog måste varit jätte smärtsamt. Känner med dig. Blir väldigt rörd av hur fint du skriver om din kärlek till Marqy.
    Jag önskar att du snart känner dig bättre.
    Ta hand om dig!
    Kramar

  • snurre sprätt skriver:

    Tycker du är jävligt bortskämd. Allt serverat på silverfat.

  • jadu skriver:

    snurre sprätt: ja att få och kunna känna sån kärlek är få förunnat o hon kanske är bortskämd nu på kärlek, FÖR ATT HON FÖRTJÄNAR DET. önskar du också snurre sprätt kunde få bli lite bortskämd på kärlek, så du slipper sitta o näthata folk i sorg.
    /jadu

  • Annika skriver:

    Hej! Från djupet av mitt hjärta.. Jag brukar inte gråta, jag brukar inte göra inlägg..nu gjorde jag båda. Dina ord beskriver känslan och din kärlek till ditt djur är så äkta och att förlora ett djur är som att förlora vilken familjemedlem som helst! Du borde bli författare, sätter ord på allt. Du verkar så äkta och ärlig! Jag har förlorat hundar och min värsta mardröm är när min katt blir gammal! Du skriver vad jag kommer känna då. Jag blir så varm hur du beskriver din familj och hur de tar hand om dig. Vilken fin familj! Fortsätt en dag i taget, var glad när du är glad och gråt när du behöver. Han har det bra och han minns din kärlek!! Forever! Kram!

  • camilla skriver:

    Tårarna sprutar här, beklagar verkligen förlusten av din bästa vän. Jag förlorade min B väldigt hastigt för 1.5 år sen o han fattas mig i varje andetag. Man lär sig leva med det där tomrummet fast man inte vill. Är så oerhört ledsen att du inte fick mer tid med din M.glad att du har bra folk omkring dig <3

  • Jeanette skriver:

    När vår hund dog plötsligt fick jag denna dikten av en vän. Tänker fortfarande på vår Nessie som i dikten, och det är nu snart 7 år sen… Hoppas den hjälper dig med.

    Hundhimmeln
    I den vackraste natur, med djupa skogar och en stor grön äng
    Finns en hemlig plats som är bättre än husses och mattes säng
    Klimatet är perfekt, min päls känns lagom stor
    Här finns porlande vattenbäckar, där de badtokiga bor
    Inne i skogarna håller de äventyrslystna till
    På den stora ängen springer alla som vill
    Mest de långbenta som älskar att bara springa
    Andra ser till att härlig hundsång genom skogarna klinga
    Några har till uppgift att valla in oss när det är fest
    Småhundarna är de som har det allra bäst
    De vaktas av de större, alla tas omhand
    Varje hund har en egen uppgift i vårt härliga land
    För att komma in i hundhimlen finns det vissa krav
    Någon ondska och egoism vill vi inte veta av
    Man måste vara trofast, ärlig, glad och snäll
    Dessutom beredd att dela med sig av sin fäll
    Om någon behöver sällskap, ska man kunna ta sig tid en stund
    Kort sagt; för att bli insläppt måste man vara hund…

  • Emma skriver:

    Fina underbara du! Den kärleken till honom vet jag att han känner. Genom de texter o bilder du lagt ut om honom känner jag hur stark din kärlek är! Han har det bra o nån gång möts ni igen. Fram tills dess får han leka tillsammans med andra djur. I himlen har även jag en fin ängel som tar hand om Marqy tills ni möts igen! Kram <3

  • Martina skriver:

    Hej Bianca, förra gången glömde jag skriva att två dagar efter att min hund avlivades skaffade jag ett ganska stort mjukisdjuret så jag skulle slippa ligga ensam i sängen (hon vägde ca 20-25kg) så det blev tomt. Jag hade också en filt som luktade som hon, men det gör den inte längre, dock ligger fortfarande mjukisdjuret i sängen. Jag kan trösta mig med att hon blev gammal och fick leva sitt liv, men det gör ändå ont så jag kan inte förstå hur du känner det. Snart ska vi flytta från lägenheten som var den sista hon levde i. Här där jag låg på golvet med henne sista natten innan vi åkte in för att avliva henne. Ibland gör det fortfarande så ont. Många kramar

  • Mallan! skriver:

    Jag tänker på er varje dag! Att förlora någon man verkligen älskar är inte lätt och det tar tid att kunna komma över första steget. Låt sorgen få ta sin tid. Jag ber för er familj att ni ska finna en stryka mitt i denna stund och att du ska få känna dig älskad för du har en sådan otroligt fin familj!
    Inte långt kvar tills du ska flytta, jag hoppas du kommer få det bra där och Bianca var rädd om dig tjejen!
    Kramar

  • Malin skriver:

    Fina Bianca! Jag beklagar verkligen din sorg, när jag läser dina inlägg rinner tårarna även ner för mina kinder. Kan verkligen förstå och sätta mig in i din situation då jag också förlorat min bästa vän på samma sätt som dig. Kärleken man har till sina djur är oändlig, de finns alltid kvar i våra hjärtan. Det värmer att se att du har en sån underbar familj som tar hand om dig och att ni tar er igenom det här tillsammans. Jag lovar dig, med tiden blir allt lättare, saknaden och kärleken kommer alltid finnas kvar hos dig men du kan se tillbaka på den fina tiden ni fick tillsammans med ett leende på läpparna. Sorg tar tid, låt den ta den tid som behövs. Marqy kommer alltid finnas i ditt hjärta likväl som du alltid kommer finnas hos honom. Så ledsen att ni inte fick mer tid tillsammans, alla bilder man sett på er två har verkligen bara skrikit kärlek rakt ut. Ta en dag i taget nu och blicka framåt även om livet i denna stund känns tung. Stora varma kramar till hela din familj. Du finner snart lycka igen, var rädd om dig!

  • Monika skriver:

    Fina Bianca!

    Tvivla aldrig på att Marqy känner din kärlek, sorg, smärta och saknad. På bilderna på er tillsammans fullkomligen lyser kärleken, tryggheten och gemenskapen er emellan igenom. Ni fick bara två år, men – vilka kärleksfulla år han och du fick. <3

    Smärtan kommer att vara svår länge, och du måste låta dig sörja så lång tid du behöver. Jag är glad att du har sådant starkt nätverk runt dig, som ger dig stöd och kärlek. Jag önskar att jag också hade haft det, de två gånger sorgen efter de två jag älskat (älskar, fortfarande) mest i hela universum – mina älskade kissar – däckat mig. Med hjälp och stöd av din omgivning kommer du att klara det galant.

    Kom ihåg att Marqy alltid kommer att finnas med dig – även om du inte alltid kommer att känna av hans närhet på ett fysiskt sätt. Det är min starka tro och övertygelse. Jag är övertygad om att Marqy upplevde att han hade den finaste och mest kärleksfulla matte, som han kunde ha fått. Det syntes på honom! <3

    Tänker på dig och Marqy!

    Många kramar,
    Monika

  • Kicki skriver:

    Jag vill mest bara säga att jag beklagar sorgen!! jag har själv förlorat 3 vovvar o hjärtat har gråtit blod varje gång, man tror aldrig man ska bli glad igen…men det blir man…tids nog…men saknaden finns alltid kvar… mina älsklingar kommer ibland och hälsar på mig i drömmarna och då känns det fint när man vaknar, att man fått vara nära igen.

    Stor kram!

  • Åsa skriver:

    Vill börja med att säga att jag beklagar din stora sorg!

    Jag förlorade min hund för 8 månader sedan, saknaden och sorgen är fortfarande mycket stor. Han fick cancer, i benmärg och mjälte, en stor chock och stor förtvivlan. Han var alldeles för ung. Det gick inte att göra något, veterinären tyckte vi skulle ta hem honom och ge honom det bästa och all kärlek, tiden han hade kvar. Vi skulle se när det var dags. 8 veckor till fick vi tillsammans innan han blev trött, och jag tog det tunga, men rätta, beslutet att det var dags att flytta till hundhimlen och änglarna. Hans älskade kossa har han med sig. 8 veckor som var fyllda av glädje, lycka och tid tillsammans, men också av en stor sorg och oro. Han somnade in på sin favoritfilt omgiven av sin familj.

    Du har en tung tid framför dig, och sorgen tar den tid den tar. Även om man inte tror det så kan man en dag tänka på, och prata om, sin finaste vän utan att gråta. Men den finaste platsen i hjärtat kommer din lilla Marqy alltid ha.

    Jag har en fin plats hemma med ett fint foto på min älskade hund, ett ljus brevid, alltid en fin blomma brevid och en fin sten. Den platsen betyder mycket <3.

    Kram

  • Lina skriver:

    Beklagar verkligen sorgen, det är jättetrist att Marqy råkade ut för sin olycka och att det gick så illa att han inte finns med dig längre (men självklart alltid i ditt hjärta). När jag läste vad som hade hänt så var jag tvungen att genast gå och krama vår katt länge och bara hålla om honom och hoppas att det aldrig kommer att hända honom något.

    http://www.diningandcooking.blogg.se

  • Johanna skriver:

    Jag beklagar verkligen sorgen över att du har förlorat din bästa vän! <3

    Läste på din mammas blogg att ni äntligen har börjat flytta in i er lägenhet. Hoppas du kan finna glädjen i det trots sorgen över din älskade lilla vän.
    Väntar med spänning på bilder från ditt nya hem, men stressa inte tillbaka till bloggen utan skriv när du orkar. Vi finns här och väntar och stöttar dig! 🙂
    Kramar från Tjörn!

  • Sandra, Jkpg skriver:

    Tänker på dig och hoppas att det känns lite lättare för var dag som går. Stor kram Sandra ♥

  • Katte skriver:

    Bianca!

    En sak som jag fick höra när jag köpte min hund var att: ”För Dig är hunden bara en del avditt liv. Men för din hund är DU hela hans liv”. Kom ihåg att Du var hela Marqys liv. Var stolt och glad över att Du gav honom ett fantastiskt liv. Han trivdes med Dig och var lycklig med Dig. Det är det absolut finaste du kan ge någon du älskar.

    Stor Kram

Lämna ett svar till Therese Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *