MIN ÄLSKADE MARQY

I veckan förlorade jag min bästa vän, min älskling, mitt allt.  Marqy som gav mig energi varje dag, som fanns där när jag var ledsen, som sov med mig varje natt, som var älskad av alla. Som älskade att busa, att sitta nedanför bordet och tigga, pussa alla i ansiktet, sova i allas knän och som älskade att sitta i fönstret och kolla ut över sjön.

Min fina lilla, söta, underbara, energifyllda och knäppa lilla Marqy finns inte med oss mer.

I veckan blev han överkörd av en bil som kom från ingenstans precis utanför vårt hus. Ingen hann förstå någonting och från en sekund till en annan var han borta.

Det var absolut den värsta dagen i våra liv, speciellt mitt. Jag låg med Marqy i min famn hela dagen tills han tillslut blev iskall och likstel, jag ville inte släppa taget, jag ville inte säga adjö.

Jag kunde inte och kan fortfarande inte förstå att det är sant, att detta faktiskt har hänt. Att min bebis är död. Jag har till och med svårt att ens säga ordet död nu. Jag kan inte lyssna på lugn musik, inte vara ensam och har extremt svårt att sova om nätterna. Vaknar flera gånger och hoppas att han ska finnas där och att allt bara var en mardröm. Jag är helt förkrossad och känner mig så tom och hjälplös.

Jag saknar honom för varje sekund som går och inbillar mig att jag ser och hör honom överallt. Under mitt täcke i min säng när jag ska sova, bredvid min dusch när jag duschar, under soffan där han alltid brukade ligga, på gatorna där vi alltid tog promenader, komma springandes när vi öppnar ytter dörren, bredvid min sida överallt.

Marqy var det absolut bästa som hänt mig och han var den finaste hund han någonsin kunde bli. Alla som träffat honom säger att han är en riktigt speciell hund den där söta lilla Marqy. Som en gammal själ som älskade att sitta i fönstret och kolla ut över vattnet och fåglarna, sitta i mitt knä i bilen och kolla ut över naturen genom fönstret, och kolla runt om sig när vi var ute på promenad. En nyfiken hund med en stor karaktär som älskade livet. Han var ingen vanlig hund och jag kommer aldrig aldrig aldrig glömma honom.

Första dagarna var det jobbigaste och svåraste att ta sig igenom. Tårarna rann konstant nedför mina kinder och jag kunde inte ta mig ur sängen, äta någonting eller ens få ur mig ett ord ur min mun. Jag var i total chock och mitt hjärta var/är krossat i tusen bitar, panikattackerna kom ca 6 gånger om dagen. Det känns som att jag lever någon annans liv och att jag snart ska vakna upp till mitt eget där Marqy finns vid min sida och allt ska gå tillbaka till det vanliga. Där jag går upp varje morgon för en morgon promenad med min älskling och spenderar alla timmar jag kan med att mysa, leka och vara den bästa mamman jag kan till min Marqy.

Tårarna forsar ner samtidigt som jag skriver detta och jag vill egentligen radera alltihop och gå och lägga mig i sängen igen. Men Marqy är värd ett hejdå här.

Om jag bara kunde ta tillbaka tiden och få det ogjort, om jag kunde ge allt jag äger och har för att få honom tillbaka! Varför händer detta?! Varför blev han inte äldre, varför hände detta just Marqy, varför sprang han ut, varför öppnades dörren.  Så många varför som går om och om i min hjärna.

Hur kommer man tillbaka?!  För många (troligtvis dessa som inte äger ett husdjur) var det bara en hund, något man kommer över fort. Men aj så fel dem har. En hund är det närmsta man kommer till sin själsfrände. Den som man är ärligast med och som alltid finns där i alla bra och dåliga lägen.  Det blir en vän för livet, ens barn och som en stor del i familjen, en riktig familjemedlem. Marqy och jag var ett, vi satt ihop.

Nu har det gått några dagar och jag kan nu prata, le, och umgås men är fortfarande inte samma Bianca.

Jag lever med någon slags fasad just nu och inbillar mig helt enkelt att han bara är borta hos en vän och är fortfarande vid liv. Kanske inte det bästa att tänka så, men jag kan inte ta tag i dessa känslor just nu. Det blir alldeles för mycket. Jag hoppas att jag snart kommer kunna tänka på Marqy med ett stort leende på läpparna och bara känna kärlek och inte sorg.

Marqys favorit-gosedjur är i tryggt förvar i min famn, varje sekund av dagarna. Den är med mig överallt och luktar Marqy. Jag må se skum ut som går runt med ett gosedjur i handen men det är det närmsta jag kan komma Marqy just nu.

IMG_8045
IMG_8044
IMG_5369
961602_609633309173893_365683806_n
IMG_8625
11117707_10152909857697903_1381527570_n
11124399_10152909872287903_1933714916_n
11160525_10152909857427903_381322838_n
IMG_4127
11129567_609633275840563_2095151739_n
IMG_7371

 

11157949_609665262504031_21694498_n

 

Tack Marqy för att jag fick chansen att lära känna dig, vara din matte och få älska dig så passionerat och mycket som jag gjorde. Tack för att du var just min och för den tiden vi fick ihop tillsammans. Tack för att du var precis just så som du var och för alla fina stunder som vi delade ihop. Du var den finaste hunden där ute och kommer vara så oerhört saknad av många.

Min älskade bebis, min bästa vän, min ängel. Må du vila i frid <3

141 reaktioner på “MIN ÄLSKADE MARQY”

  • Mikkis skriver:

    är inte detta kärlek, så säg!

    Råder inga tvivel om att han va älskad o väl omhändetagen

    Kramar till dig Bianca o bryr dig inte elaka kommentarer ❤️
    Låt ditt hjärta läka i fred o det få ta den tid det tar

  • Sara skriver:

    Jag förstår precis hur du känner. Jag hade hund när jag fortfarande bodde hemma och när min mamma berättade att de hade varit tvungna att ta bort honom pga sjukdom visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag hoppades så att det hela var en dröm som jag skulle vakna ur. Nu,många år senare, kan jag fortfarande känna saknaden å sitter ofta och kollar kort på min underbaraste hund. Man kommer aldrig sluta sakna, man kommer att gråta men minnena kan ingen ta ifrån en. Tänker på dig ❤ Ta hand om dig. Kramar!

  • Isa skriver:

    åhhh stackars dig <3

  • TILDA skriver:

    Hej!

    När jag var 18 år så var i tvungna att avliva min hund som vi haft i 10 år. Den dagen är den absolut värsta dagen i mitt liv. Det är 4 år sen och vi kan fortfarande bryta ihop hemma när vi tänker på det. De som inte förstår har inte haft en, det är en familjemedlem. Så ledsen för er skull.

    Stora kramar!

  • Kerstinmaria skriver:

    Så fint du skriver om din älskade lille vän! Men vilket härligt hundliv han hade, så älskad och ompysslad av er alla, han kunde inte haft det bättre i sitt korta liv. Och han behövde inte plågas, det var över på mindre än en sekund. Det är ni, och särskilt du, som får lida och sörja nu. Låt det göra ont, det kommer att kännas bättre. Tiden jobbar som väl är. Han finns i ditt hjärta för alltid och han hälsar på dig då och då i dina drömmar, var så säker på det! Stor kram, tänker på dig och är ledsen att detta orättvisa har drabbat er familj!

  • Marie skriver:

    Jag lider med dig Bianca jag vet hur det känns fölorade själv min älskade hund,dess bättre inte så här men det är jobbigt att fölora sin/sina ögonstenar, just nu har jag en stor sorg över att förlorat en familje medlem också plus en nära vän så det är dubbel sorg och har det tungt just nu så jag kan tänka mig hur du mår,det är ju även så att hundar är familjemedlemmar dom med, jag har samma problem fast jag gråter inte över en hund just nu utan en person som gick bort alldeles för tidigt
    ta hand om dig Bianca kram

  • kajsa skriver:

    Herregud jag gråter så tårarna rinner ner för kinderna på mig. Texten är känslosam och det är vackert formulerat språk så att man kan precis förstå vad du går igenom, EN FÖRLUST! åh om jag också kunde önska så skulle jag velat stoppa tiden och få det ogjort att denna stackars oskyldiga fyrbenta djuret slapp dö, slapp avsluta sitt liv. Vill krama om dig Bianca!! <3

    bilderna består av äkta kärlek och vänskap, ni två var mot världen typ! Älskar mest den då du sitter med datorn och han bredvid dig så underbar. Sänder tusen miljoner kramar till dig, du förtjänar inte det här! Ibland kan jag inte förstå själva LIVET hur saker och ting bara blir och förändras mindre än en sekund. Hemskt

    Hoppas det blir bättre och du får sörja så länge du vill och behöver. Kram <3 <3

  • Karin skriver:

    Så mycket kärlek i inlägget, så fint skrivet och ett riktigt hej då!
    Själv sitter jag med tårfyllda ögon och tänker på dig och den lilla fina hunden.
    Många styrkekramar till dig!

  • Annica skriver:

    Förstår precis hur du känner Bianca !

    Det var en väldigt kär familjemedlem som fick lämna dig alldeles för tidigt.
    Så småningom kommer du att kunna se tillbaka på den tiden ni ändå fick med glädje.

    Sorgen kommer att finnas kvar men den mildras med tiden.

    Många kramar till dig fina Bianca

  • Monica skriver:

    Jag beklagar sorgen och förlusten av din älskade hund Marqy. Jag förstår precis vad du nu går igen för jag själv är i samma situation med att ha sorg. Min älskade katt Lisa blev 17 år och tre veckor och hon fick somna in pga av att hon var sjuk. I mitt fall fick vi fatta ett beslut som var svårt att ta men nödvändigt för att slippa se henne lida vilket vi inte vill för den vi älskar.
    Det var så svårt att släppa taget om henne hade velat sitta i evighet och hålla om henne och aldrig släppa taget. Lisa var min bästa vän hon fanns alltid för mej sov alltid med mej var så kelig och vi pratade mycket med varandra. Det är nu fyra månader sedan och jag saknar henne fortfarande jätte mycket. Att mista sitt djur och ha sorg inom sig och vara i sorgeprocessen det tar tid att läka och det får ta den tid det tar helt enkelt. Det är viktigt att få visa sig ledsen och gråta och ej kämpa emot tårarna. Lisa var vår familjemedlem och i mitt fall så känner jag precis samma stora sorg som jag kände när jag miste min mamma och pappa ingen skillnad. Ta en dag i taget och kämpa ej emot vad du känner inombords bara för att hålla masken. Det är inte bra helt enkelt för sin hälsa låt det komma ut och öppna dej vad du känner. Tänker på dej och din familj. Kramar från Monica

  • Camilla skriver:

    Jag beklagar din stora sorg Bianca. <3
    Tårarna rinner ner för kinderna för du skriver så fint om din stora kärlek till Marqy.
    All kärlek och styrkekramar till dig <3

  • Bea skriver:

    Började storböla när jag läste det här. Styrkekramar till dig Bianca <3

  • Gunilla skriver:

    Åh Bianca, jag kan precis känna hur du känner fast det är jättemånga år sedan jag kom hem från skolan och på långt håll såg en man som bar på ett djur och var på väg in genom vår grind. Det var min älskade foxterrier Ketty som var mitt allt. Hon hade blivit överkörd av en lastbil och dog genast. Jag gick inte till skolan på en vecka, så ledsen var jag. Känner så med dig och din familj, det är så himla sorgligt att förlora ett älskat djur. Kram

  • GC skriver:

    Hans korta liv var mycket lyckligt Bianca. Så älskad borde alla hundar få lov att vara. Lider med er alla i familjen. Kram.

  • åsa skriver:

    jobbigt…. ett sätt att inte glömma men få må lite bättre är att skaffa en ny liten vän,valp eller en vuxen från en organisation eller hundstall. Denna hund kan ej ta Marqys plats men den kan lindra det som gör ont….

  • Åsa R skriver:

    Så fint skrivet om lille Marqy <3
    Beklagar sorgen.
    Stor kram till dig

  • Lisa skriver:

    Fy 🙁 Tårarna kommer… Styrkekram <3333

  • Kat skriver:

    Så söt 🙂 Gillar bilden när ni sitter bredvid varann, den med laptopen, han ser så stolt ut och utstrålar sån glädje 🙂 Ledsen för din skull.
    Det är hårt att förlora sin bästa vän 🙁

  • Annika skriver:

    Jag är så ledsen för din skull och vet PRECIS hur det känns.
    Många kramar till dig och även om du inte tror det nu så läker tiden alla sår. Du glömmer inte och ska inte glömma men det blir bättre. <3

  • Karin skriver:

    Jag förstår känslan precis och det måste vara ännu värre när det sker genom en olycka. Vi tog bort vår hund för 2½ år sedan (pga ålder) och jag minns fortfarande hur han luktade och hur det var att gosa med honom. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på honom och saknaden är väldigt stor men nu fokuserar jag mer på de härliga minnen som jag hade tillsammans med honom.
    Stor kram till dig och låt det ta sin tid….det kommer att kännas bättre så småningom.

  • Lena skriver:

    Jag beklagar din sorg och jag förstår den. En hund är villkorslös kärlek och tomheten när hunden dör är oändlig.
    Vila i frid, finaste Marqy. Han hade den bästa matten.

  • Älskade, fina lilla Bianca!
    Tårarna rinner i strida strömmar nerför mina kinder när jag läser hur du formulerar din stora sorg över att ha mist din älskade Marqy!
    Lika många tårar som jag grät -tillsammans med dig – när det fruktansvärda just hade hänt och vi var samlade hemma hos dig, allihop i familjen, för att dela sorgen tillsammans. Mitt hjärta höll på att brista när jag satt hos dig där du låg med lille Marqy insvept i en filt och det enda jag kunde göra var att bara vara där och hålla min hand på din arm och hoppas att du kände att du inte var ensam i din sorg.
    Så fint som dina bröder visade sin kärlek till dig i den stunden – det kommer jag aldrig att glömma! Den sammanhållningen ni har är så oerhört värdefull, särskilt när livet sätter en på prov och man drabbas av sorg!
    Lilla älskade flicka – du är en fin, modig, stark känslomänniska som kommer att ta dig igenom denna smärtsamma tid i ditt liv och så småningom känna att lille Mary har berikat ditt liv och att kanske till och med sorgen efter honom också har gjort det!
    Kärleksfulla styrkekramar från din Mormor. Jag älskar dig!

  • Frida skriver:

    Åh nej 🙁 Mitt hjärta skar till när jag läste din text. Jag vet hur det känns att förlora ett djur. Jag hade en katt som kom in i min familjs liv vid en känslig tid och verkligen bara lös upp vardagen, gjorde den tusen gånger lättare och blev en enorm glädje i våra liv. Han levde ett underbart liv med oss i 10 år tills han fick diabetes och tyvärr blev han bara sämre och sämre så vi fick säga adjö. Det var det jobbigaste jag gått igenom. Och jag kan därför inte ens tänka mig hur det är att förlora sitt älskade djur på ett så orättvist sätt :'( Jag beklagar verkligen sorgen. Det enda som kanske ger lite tröst nu är att han fick chansen till ett värdigt och fantastiskt liv med dig och din underbara familj. För överallt ute i världen finns hundar och katter som inte har den lyckan. Och han kommer alltid leva vidare i minnen, som du tillslut kommer le åt istället för att känna smärta och sorg.

    Stor kram!

  • Christina skriver:

    Att älska så stort som du gör Bianca är en gåva och Marqys liv måste ha varit underbart att leva eftersom han blev så älskad av Dig! Ingen kunde ha haft ett bättre liv än det han hade! Möjligen du, som blev lika älskad av Marcy tillbaka! Ett rum i ditt hjärta tillhör för alltid honom! Han finns där – för alltid! Han finns där nu!

    Nu gör det ont! Jag förstår! Mycket i livet är oförklarligt och tillfälligheter. Känns så orättvist!
    Så småningom kommer du kunna hämta styrka i de minnen du haft med Marqy!

    PS! Livet är så oförklarligt och dessutom alldeles för kort för att ödsla energi o tankar på icke djurvänner! Deras problem är deras!

    Många kramar till dig Bianca!

  • Susanne skriver:

    Stackars dig du har mist din baby. Ja vet, har gått igenom det två ggr.
    Tårarna rinner å tycker så synd om er. Du kommer att höra honom ibland han kommer å va hos dig ibland. Puss å kram

  • Irene skriver:

    Hemskt sorgligt!

  • Charlotte skriver:

    Wow! Såå bra o fint skrivit. Lämnar nog ingen oberörd.. kramar!

  • Maria skriver:

    Jag beklagar din stora förlust och blir berörd av det vackra du har skrivit om din lille hund.Måna kramar

  • men gud så hämskt… lider med dig, känner själv hur mina tårar rinner. när min hund endast ver sju veckor gammal blev han nästan ihjäl biten av en amstaff och det var det värsta jag har varit med om. kommer ihåg att de på djursjukhuset sa att det inte var lönt att göra något utan att det är han själv som får ta tag i det. en liten valp som skulle bestämma själv. han fick tre dagar på sig och den sista dagen hade familjen bestämt att han var helt hjälplös och vi fick åka upp till djursjukhuset. men precis när vi kom det vakna det lilla livet till. jag vet inte vad jag skulle gjort om han hade fått somna in den dagen. han betyder verkligen allt och det är som du säger, det är ens lilla bebis.

    men det du ska tänka på är att Marqy har haft det bästa livet han kunnat ha, han har haft en otroligt fin familj som har tagit hand om honom.

    Många styrkekramar till dig Bianca!!

  • Cajsa skriver:

    Sänder massor av styrkekramar och tankar till dig <3

    Vila i frid Marqy.

  • Emma skriver:

    Usch vad tragiskt!! Det här inlägget berörde verkligen mig 🙁 Jag vet hur det är att förlora en bästa vän i form av ett djur. Lider verkligen med dig 🙁

    RIP fina Marqy!

  • Mia skriver:

    Vad hemskt.
    Tänker på dig i denna svåra stund. Kram

  • A skriver:

    Jag känner igen det då skriver så väl! Min älskade lilla vovve som var mitt allt och ljuset i mitt liv dog i höstas och även fast det gått ett halvår nu så tänker jag på henne nästan varje dag! Det är såå jobbigt när det händer och man får vara hur ledsen man vill trots att det ”bara” är en hund!

    Det skedde plötsligt med min hund också, så att det kändes som att man inte fick säga hejdå ordentligt, och något jag gjorde var att jag skrev ett långt brev med alla mina känslor som jag vek ihop och la ovanpå hundens grav. När pappret nu förmultnar och blandas med jorden så känns det som att allt jag ville säga ändå finns där hos henne 🙂

    Ta hand om dig och hoppas att du mår bättre snart!

  • Linn skriver:

    Hej fina Bianca! Jag vet precis hur du känner. Jag förlora båda mina katter kort efter varandra. Jag hade växt upp med dom och jag älskade dom. Detta var under nationellproven i skolan så för att kunna klara av dom fick jag förtränga mina känslor och jag fick aldrig riktigt sörja så ungefär 5 månader såg jag en katt på teven och jag börja stor gråta. De enda man kan trösta sig med i en sån här situation är att marcy älskade dig lika mycket som du älskar han och du kommer alltid ha med i ditt hjärta. Jag hoppas du mår bättre snart!! Du är en så stor inspirations källa för mig både stilmässigt och din fantastiska personlighet! Känns som om jag känner dig ( fast de gör jag ju inte) haha! Hoppas du mår bättre snart Bianca tänker på dig❤️❤️❤️

  • Madeleine skriver:

    Hej Bianca,

    Jag brukar vanligtvis inte kommentera bloggar alls men efter att jag läst din text så kunde jag verkligen inte motstå att skriva. Jag vet precis hur du känner. Min hund gick bort för snart 2.5 år sedan. Han fick syn på en hare när han blev promenerad på Gärdet och sprang efter den över en väg och blev påkörd. Han dog inte med en gång utan på vägen till djursjukhuset. Jag var bortrest på semester och när min mamma ringde mig för att berätta vad som hade hänt så skrek jag av smärta i telefonen. Det gjorde så ont. Jag trodde verkligen inte att några ord kunde ge sådan smärta som att säga att han var död. Min kompis fick ta över telefonen men hon förstod redan vad som hade hänt från hur jag betedde mig. Han var verkligen min bebis och precis som du och Marqy hade vi ett speciellt band. Min faster påpekade det någon dag senare när hon ringde och frågade hur det var med mig. Min hund och jag hade något alldeles speciellt och jag var så fruktansvärt kär i honom. Det svåraste var i början att ju länge tid det gick desto mer panik fick över att han kändes längre och längre borta. Till och med nu när jag skriver om det så gör det ont i hjärtat och jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur ung han var när han dog och att han fick lida.

    Det jag vill säga är att det blir lättare Bianca. Det tar tid och många tårar men tillslut så kan man som du skrev se tillbaka på din fina tid med Marqy och le åt de fina minnena. Gråt ut allt det jobbiga. Det är det ända sättet. Att få sörja oredentligt ett tga men sen måste livet gå vidare. Man får sysselsätta sig med massvis med roliga saker.
    Nu älskar jag att prata om min hund och skratta när jag tänker på hans knasiga stunder.

    Kämpa på, det är fruktansvärt jobbigt men jag tror verkligen att de absolut bästa personerna/ individerna blir tagna ifrån oss alldeles för tidigt ibland (min mamma dog när jag var väldigt ung). Men det är något som gör en starkare och man får tänka hur otroligt lyckligt lottade vi är över att det var just vi som fick äran att ha dessa fina änglar i våra liv.

    Styrke kramar till dig <3

  • Anna K skriver:

    Tårar rinner norr om stan för din hund och dig.

  • JuliaRo skriver:

    Det finaste jag läst i hela mitt liv ❤️❤️❤️

  • Jessika skriver:

    Jag förstår dig, varför Marqy…??? Tänker på dig och din familj. Världens största kram!! Var ledsen, tänk på Marqy och som du sa, tänk på det fina ni hade tillsammans!! Var stolt över honom och jag är helt säker på att han älskade dig över allt annat! Världens största kram till dig Bianca <3

  • helene skriver:

    Så fint skrivet Bianca och så fina bilder på dig och din fina goa Marqy.
    Visst är det så, ens husdjur blir ju som en familjemedlem.
    Förstår att du är jätteledsen. Känner med dig.
    Massor med styrkekramar till dig.

  • Bella med familj i Västerås skriver:

    Usch stackars lilla dig Bianca.
    Jag beklagar sorgen sååååå mycket, man känner sorgen genom din text och det skär i mitt hjärta.
    Vila i frid Marqy

  • Thesso skriver:

    Skickar dig massor av styrkekramar och kärlek <3 Jag kan inte ens föreställa mig vad du/ni måste gå igenom just nu.. Ta hand om er <3

  • Martina skriver:

    Hej Bianca!
    Tråkigt att läsa om det som hänt, jag är ledsen för din skull. Det är 4 år sedan min hund avlivades pga ålder/sjukdom. Det var ett otroligt jobbigt beslut att ta trots att det var rätt beslut. Har fortfarande inte strött ut askan utan den är kvar i urnan och alla saker ligger i en lådan. Emellanåt som när jag läste ditt inlägg kan jag sakna henne jättemycket, hon sov också i min säng.

  • lisa skriver:

    <3 jag vet inte hur det är för dig, men det som hjälpt mig när jag varit riktigt riktigt hjärtekrossad är att bara påminna sig om att det gör ont nu, och man vet inte hur det någonsin kommer kunna kännas bättre, men en dag kommer du vakna och de känns kanske lite bättre. inte bättre så att du inte bryr dig, nej, jag menar bättre som att man har insett, accepterat, och går vidare med all kärlek och tänker på alla fina minnen som du säger. och sen går det kanske lång tid igen, innan nästa morgon kommer och de känns aningen bättre. ibland kanske det tar väldigt, väldigt, lång tid mellan de där stegen -morgonarna man vaknar och de är något bättre. men ibland kanske stegen kommer nära, och ibland kanske det är väldigt små steg, bland stora. men oavsett så kommer det. tillslut kommer det att kännas bättre, jag lovar<3 även om det är extremt jobbigt nu, så kommer du tillslut att märka att de är lite bättre, och tillslut okej. kanske tar man något steg tillbaka, för att sen ta ett stort kliv fram. men jag lovar, stegen tar man. det vet du nog, men jag ville bara påminna dig<3
    kram

  • Emma skriver:

    Åh, Bianca… Jag är helt stum, grät när jag läste din text för jag kände igen mig så i det jag fick uppleva för tre år sedan. Dock ingen olycka men en alldeles för tidig bortgång… Man kan aldrig förstå kärleken till ens djur om man själv aldrig har haft en själsfrände som finns där i vått och torrt.
    Vill ge dig all styrka till både dig och din familj.
    Han kommer alltid att finnas med dig och sorgen kommer aldrig att försvinna men du kommer börja tänka på allt positivt man upplevt tillslut som får dig att känna glädje och närheten av honom.

    Du är en sån fin människa, han kunde inte fått en bättre mamma.

    Stora kramar! Du kommer klara dig igenom detta.

  • ~~ skriver:

    Jag beklagar verkligen sorgen. Vet hur det känns att älska ett djur och sedan förlora det. En fruktansvärd känsla där allt känns hopplöst och världen orättvis. Kramar till dig och familjen

  • Lasueca skriver:

    Vill krama hårt om dig!! Beklagar verkligen din/eran förlust <3
    Kram / Lolo

  • anna skriver:

    sååå fruktansvärt sorligt, såg klipp på svt hundtv med henne o hunden, o man såg verkligen hur kärleken lyste, bättre matte o familj kunde han ej fått, han kände sig såå älskad lilla hunden och om man tror på en himmel , så väntar han på er där och är lycklig o full av kärlek <3 många kramar till hela familjen från anna <3
    har själv förlorat både många djur o människor i mitt liv, och det kan faktiskt göra lika ont. det beror inte på storleken på en individ, utan kärleken som kan vara stor till allt som lever <3 ju större kärlek, ju större sorg <3 skrev detta på din mammas blogg förut o tänkte skriva några rader till dig också. Bianca: man märker på ditt sätt att vara att du är en som känner mycket, älskar högt o sörjer djupt, det är både för o nackdel att va sån, är också sån. dina ord kunde vara från mig när jag var i sorg. känns det som, har gått genom sorger jag inte trodde v ar möjliga att överleva nästan, men man gör det, på nåt vis, så blir sorgen till kärlek o tacksamhet med tiden, men låt det ta månader o år. sörj, gråt ut, tillåt dig ha gråta dagar, tillåt dig ha glada dagar, känn det du känner. umgås med dem som förstår dig och älskar dig o fyller dig med det du behöver, o fortsätt va den du är, älska högt trots att priset o risken är sorg, all kärlek o omtanke från en som förstår dig precis. inte precis såklart, alla är olika, men jag tror jag kände ungefär som dig när mina djur o människor jag älskade dog. du är en fin människa Bianca, din hund var så älskad som man kan vara, o hellre 2 år älskad så högt än 10 år i olycka. <3 låt det bli en klen tröst, om några år kan du nog känna igen dig själv helt igen <3 din hund vill att du ska må bra <3 där han sitter på sitt moln o skickar kärlek o tanke till dig o är tacksam för allt du gav. kram anna

  • Madde skriver:

    Hej, det gjorde så ont i mig att läsa om din smärta. Så fint skrivet om en älskad liten varelse. Många värmande styrkekramar till dig och hela er familj.

  • Therese skriver:

    Hej Bianca:-)du säger att du inte ä stark men ja måste säga att det ä otroligt starkt o skriva alla dem fina orden o lägga ut alla fina bilder på er puss o Kram

  • E skriver:

    Här sitter jag och gråter framför datorn och mitt hjärta går i tusen bitar…
    Har själv djur, både hund och katt och relationen till husdjuren är så himla speciellt. Tror inte jag har ens hälften av den relationen som du och Marqy hade till mina djur men kan inte tänka mig ett liv utan dem. Lider med dig så himla mycket, man vet ju själv hur ont det gör att förlora ett husdjur och en familjemedlem. Det gör ännu mer ont att läsa att han blev påkörd, att han inte fick chansen att leva sitt liv fullt ut och dö trygg och gammal.. :'(
    Ljusare tider kommer och du kommer kunna le och vara glad igen. Kanske till och med ta chansen att ge ett annat djur all den kärlek du bär inom dig. Men Marqy kommer alltid finnas med dig i ditt hjärta och saknaden till honom kommer alltid finnas där.
    Alla styrkekramar till dig och må Marqy vila i frid. <3
    Föreställ dig hur han springer omkring i himlen och är lycklig och tittar ner på dig då och då och viftar på sin lilla svans.

  • Camilla skriver:

    Bianca!
    Fy vad jag blir ledsen att läsa om olyckan. Det skär i hjärtat på mig för jag förstår att det är jobbigt.
    Jag var i Stockholm förra Maj och då såg jag dig komma förbi Grodan med en liten hund i famnen. Säkert Marqy.
    Ni såg så glada ut! Stor stor kram! / Camilla

  • Jennie skriver:

    Lider med dig Bianca! Tycker så otroligt synd om er <3
    Vet vad ni går igenom.. Jag gjorde precis som du med min hund, hade henne hos mig tills hon inte längre kändes som hon. Kanske kommer du träffa på folk som inte förstår din sorg. En del förstår inte att ens hund är ens familj och bästa vän. Tänk då bara på marqy och alla vi som förstår! sörj! Kram på dig!

    "På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

    När ett djur som varit särskilt betydelsefullt för någon dör,
    så kommer det till Regnbågsbron.
    Där finns ängar och kullar föra alla våra speciella vänner
    så att de kan springa och leka tillsammans.

    Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
    och våra vänner har det varmt och skönt.
    Alla djur som har varit sjuka och gamla
    blir återställda till hälsa och vigör;
    de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
    precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

    Djuren är glada och nöjda , utom för en liten sak;
    de saknar alla någon väldigt speciell dom varit tvungna att lämna kvar.
    Alla springer och leker tillsammans,
    men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

    Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
    Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
    hans ben bär honom fortare och fortare,
    Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
    i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

    Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
    dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
    och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
    som så länge varit frånvarande från ditt liv
    men aldrig från ditt hjärta.

    Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…"

    Författare okänd.

  • Ella skriver:

    Hej Bianca! Såg att din mor postat om fina Marqy på hennes blogg. Var bara tvungen att leta på din blogg för att uttrycka min sorg över det som hänt med er fina lilla vovve! Vi var också lite kära i Marqy, och blev alltid glada när vi läste bloggen och Marqy var med. En sån fin liten kille. Har själv djur och kan bara tänka mig hur det skulle kännas den dagen de går bort oavsett hur det går till. Många många styrkekramar till dig tjejen. Och vila i frid Marqy ❤️

  • anna skriver:

    ps: bättre o våga älska o riskera förlora/sörja än att inte älska alls, störst av allt är kärleken, man vet aldrig vad som händer imorgon, så lev o älska djupt o högt när du kan, det är meningen med allt, tror jag <3 ingen kan ta från dig/er tiden o kärleken ni fick o gav varann, den tiden ni fick har du alltid kvar i hjärtat, o en dag om du får barn eller fler djur, så kommer du älska lika högt igen, utan att svika din gamla hund i hjärtat, man får plats med såå mkt kärlek. Du kommer bli en underbar matte en dag i framtiden igen, och kanske även mamma om du vill o det blir så, det är jag säker på <3 den som får dig som matte, mamma, vän är lyckligt lottad <3
    vila i frid fina Marqy, där du är, och i din mattes o familjs hjärta för evigt.
    kram anna

  • T skriver:

    Usch, så fruktansvärt. Har själv husdjur och kan inte ens föreställa mig hur hemskt det skulle vara. massa styrkekramar till dig nu och ta hand om dig!

  • anna skriver:

    blir rörd av all omtanke, kärlek o förståelse som finns, men även ledsen över all sorg folk gått genom, precis som jag, som du och som många andra, det är fint när folk delar med sig av erfarenhet o stöttar, finns många fina människor och nätkärleken är större än nathatet 3 kram anna

  • Lena skriver:

    Så fint du skriver om Marqy <3 Han har inte kunnat haft en bättre matte och gett er mycket glädje, fast hans tid blev alltför kort. Kramar till dig <3

  • anna skriver:

    skriv, sjung, gråt, prata, minns, se på bilder, filmklipp, prata med folk, va ensam, gör saker kreativt, gör inget, gör allt, känn och tillåt dig ta pause i sorgen för att orka. ät skräpmat, ät nyttigt, ät godis, ät frukt, bada, kramas, vila, sov och se på filmer <3 kram anna o känner du att de är lika tufft om några månader, så finns sorgebearbetningskurser o liknande har jag läst om <3

  • Jossa skriver:

    Jag beklagar verkligen sorgen!
    Sitter här med min egna lilla hund i knät och gråter när jag läser din text.
    Jag köpte min hund i samma veva som du och eftersom dom va i samma storlek var det kul att läsa och följa dig och Marqy och se hur det gick för er.
    Trodde aldrig innan jag hade hund hur mycket man kunde älska ett djur men Neo är min bebis och mitt allt och tanken att förlora honom i en tragisk olycka som du gjort är min mardröm.
    Jag kan inte ens tänka tanken. Lider så med dig och förstår att det måste vara jobbigt.
    Du var Marqys allt och han älskade dig mer än något annat eller någon annan!!!

    Du kommer alltid böra med honom i hjärtat och en dag kommer du tänka på honom med värme kärlek och leenden !

    Må han vila i frid, alla tankar går till dig och din familj!!

  • Sofia skriver:

    Massor av styrkekramar till dig <3<3

  • anna skriver:

    styrka o mod handlar inte om att man inte ska sörja o va ledsen, det MODIGASTE nån kan göra är just att våga älska, öppna hjärtat, för man riskerar att förlora, det är sann styrka o mod.att känna är styrka <3
    kram

  • Patrik Lundberg skriver:

    Tårarna bara rinner på mig när jag ser vad som hänt och ser vad du skriver.

    Jag har själv just förlorat min hund Loke och din beskrivning av sorgen och saknaden är klockren.

    Marqy och Loke springer nu på gröna ängar tillsammans och de vet hur älskade de var/är.

    Jag lider så med dig Bianca.

    Till min förskräckelse ser jag att en del lämnar elaka kommentarer. BRY dig inte om dem. De som skriver elaka saker är olyckliga/avundsjuka människor som det faktiskt är synd om.

    MVH Patrik

  • Michelle skriver:

    Vad jobbigt för dig och hela familjen! Vill inte ens tänka på att mina små hundar kommer att gå bort en dag. Det är lika otänkbart som om att någon av mina syskon ska försvinna. Det här är nog bara något som hundägare förstår sig på, de är också familjemedlemmar med sin egna lilla härliga (och ibland bångstyriga) personlighet.
    Kram på dig Bianca!!

  • Jessica skriver:

    Jag fick tårar i ögonen av att läsa din fina text, tror ingen kan tvivla på hur mycket du älskade din lilla hund. Skriver detta med min egna otroligt älskade hund sovande bredvid mig, och bara tanken på att förlora henne gör att jag får ont i magen.

  • Rebecca skriver:

    Gud vad fint skrivet Bianca! Jag gråter när jag läser det här! Önskade bara att ni kunde få tillbaks er lilla Marqy. Lider med er, styrkekramar❤️

  • Camilla skriver:

    Jag gråter för din skull…………min chihuahua Olle är mitt allt och ett liv utan honom känns ofattbart!!!!
    Kan inte ens föreställa mig din sorg just nu………….

  • Elin skriver:

    Så fint skrivet och en fin hyllning! Du kommer kunna titta tillbaka på tiden ni fick tillsammans med ett leende, det lovar jag, även fast det är svårt just nu och det kommer såklart ta tid men det får det göra!
    Tycker att du just nu ska göra det som får dig att le och må så bra som möjligt, det behöver inte vara något stort utan kan vara att köpa en särskild sorts mat för att du är sugen eller titta på din favoritserie! Kram

  • Marie skriver:

    Vet precis hur djävligt det känns fick ta bort min katt i julas som jag haft i mer än 13 år och trots det gått nästan 4 månader kan jag fortfarande börja gråta och sakna henne något enormt men det kommer bli lättare för varje dag som går även om det säkert inte känns så just nu <3

  • Kerstin skriver:

    Åhh så sorgligt men så varmt och fint du skriver om kärleken till er hund.
    Många varma styrkekramar till dig!

  • Louise Pettersson skriver:

    Tårarna sprutar. Jag gråter rakt ut, högt och ulkande, som ett barn. Jag får en stor klump i magen, mår illa. Jag känner så med dig. Jag har en chihuahua på 5 år. Greven. Han är mitt barn (har inga egna), min bästa vän, min själsfrände, mitt sällskap, min tröst – mitt allt.

    Jag vill inte och kan inte sätta mig in i din chock. Din sorg. Det gör så ont i mig att läsa om din saknad och att du är förkrossad. Jag önskar att vi alla kunde tänka riktigt riktigt hårt så tiden kunde vridas tillbaka så allt hade kunnat sluta annorlunda.

    Bianca – ord kan inte trösta dig. Tiden kommer inte läka såren, krasst sagt, men den kommer göra det lättare.
    Tur du har en sådan fin stöttande familj…dom behövs i dessa stunder.

    Miljoner kramar till dig

  • Lena skriver:

    Älskade Bianca! Beklagar sorgen! Vet själv hur oerhört ledsen man blir efter en förlust av sitt djur! Förlorade mina ”bebisar”katter för ett tag sedan! Det var så sorgligt! Det kommer att bli lite lättare men det tar tid! Kram /Lena

  • Junitjej skriver:

    Fy så hemskt! Jag beklagar verkligen sorgen.

  • maria g skriver:

    Beklagar sorgen min katt blev 18 år är så svårt när
    dom är borta min bebis tar lång tid att komma över
    o gör ont sådan är sorgen efter en älskad vän ta en
    dag i taget j lider med dej kramis.

  • Anna CS skriver:

    Fina Bianca,

    Jag tänker på dig och familjen! Du skriver så fint och kärleksfullt om Marqy. Vilken tur han hade som kom till er och blev omringad av kärlek.
    Stor kram Anna, CS

  • Marie skriver:

    Fina fina Bianca…jag gråter massor när jag läser din kärlekshyllning och din enorma saknad efter Marqy. Den saknad och sorg vi kan känna efter att vår älskade hund/katt gått bort kan inte beskrivas om vi inte varit med om det. Den är så stark och gör såååå jäkla ont!!!

    Styrkekramar i massor

  • Hanna skriver:

    Gråter som bara den!!! Kan inte sluta gråta heller när jag läser inlägget och kommentarerna! Hoppas allt blir bättre men han kommer alltid finnas i ditt hjärta <3

    Många styrkekramar

  • omg skriver:

    Så kloka ord, så fint du skriver
    Finner inga ord att trösta dig med.
    Sorg är tungt, svårt, jobbigt, men er jättefina hund måste ändå bara lämna finaste minnen kvar
    Omtanke från hjärtat till er alla
    Marqy är i himlen och glömmer inte dig heller
    kram

  • Sanna skriver:

    Bianca, jag lider med dig! Du är en så oerhört ödmjuk och fin människa och jag önskar dig allt gott i livet. Att förlora en familjemedlem är det värsta man kan behöva gå igenom och jag vet hur jobbigt det är. tillåt dig själv att gråta och sörja fina Marqy och krama om familjen och gråt tillsammans. Är verkligen ledsen för din skull! <3

  • Amanda skriver:

    <3 <3 <3

  • heidi skriver:

    Svårt sånt och man känner sig tom och halv. Hade en katt som hade samma plats hos mig dom din hund. Han kom när du kalla och betedde sig som en hund. Nu hör det till historian att vi har två hundar oxå men katten och jag var i symbios.jag kändes sådan stor sorg och tomhet så efter 4 veckor åkte jag och tittade på en ny. Idag e jag glad med 2 hundar och 2 katter

  • Sama skriver:

    Åh, usch, sitter här och gråter för din skull. Så fruktansvärt!! Och så otroligt kärleksfullt du skriver…
    <3<3

  • Märta skriver:

    Styrkekramar till dig Bianca, lider med dig.

  • Sandra, Jkpg skriver:

    Bianca, är så ledsen för din/er skull. Tårarna rinner här med.
    Tänk vilken kärleksfull familj Marqy fick vara hos. Åh har dig som matte måste varit det bästa av allt. Förstår att det är jätte tufft nu.
    Försök ta fram alla ljusa minnen och stunder tillsammans, även om du kommer gråta då med så kanske det blir ”lättare” att ”bära”.
    Han hade det bra och trivdes hos er lika mycket som ni trivdes med han.
    Hunden är människans bästa vän så självklart känns en sån här tragisk olycka.
    Önskar så att jag kunde trolla och få tillbaka honom till er
    Beklagar er stora sorg
    Tänker på dig ❤️
    Ta hand om dig för det vill säkert Marqy att du ska göra ❤️
    Kramar Sandra
    Sov i ro Marqy ❤️

  • Majsan skriver:

    Så otroligt tragiskt =(( Den underbara lilla hunden….Lider verkligen med dig….

  • Sara skriver:

    Jag förstår precis vad du går igenom just nu. För 2 år sedan förlorade jag min katt Linus efter att ha haft han i 14 år, han var både som min bästa vän o lite som mitt lilla barn. En dikt som jag hittade på nätet, när jag mådde som allra sämst, hjälpte mig att må lite bättre och jag hoppas att det är så som i dikten. Skriver webb adressen till dikten här nedanför om du vill läsa, visserligen handlar den om en katt, men tänk att den handlar om Marqy istället och han finns alltid med dig på nått sätt.

    http://metrobloggen.se/wikipedia/farval_fran_din_katt/

  • Lena skriver:

    Du beskriver precis hur det är, att ha älskat så högt <3

    Jag älskar mina 4 benta vovvar lika högt som mina 2 benta barn *hjärta* att mina barn har 2 eller 4 ben spelar ingen roll, min kärlek räcker till alla de mina <3
    Tyvärr miste jag en 4 fotad Prins blott 4 år gammal, & det trauma av ångest & sorg går inte ens att återberätta, att ramla ner i avgrunden… att vilja gå samma väg för att åter få krama sitt barn… det är övervidrigt & man tappar all sans…

    Olika sorgefaser träder in i olika långa tider… ilska, vrede, apati, tomhet…

    Jag förstår dej Bianca, mer än du anar… är så glad att du har din fina familj runtom dej, dom behövs för dej *hjärta*

    Tiden läker inte alla sår… men man lär sej leva igen på något konstigt vis… det är sanningen…

    Min varmaste djupaste kram till dej, i denna livets svåra stund *hjärta*

  • Johanna skriver:

    hej Bianca jag beklaga sorgen jag önskar att jag kunde krama om dej men i ställer skickar jag styrke kramar till dej jag vet hur du må ha skälv varit med om samma sak som du så jag skicka kramar till dej kram på dej Bianca från Johanna

  • Ellie Dahlerus skriver:

    Åh Bianca! Min förebild. Tårarna rinner ner för mina kinder när jag läste ditt inlägg. Jag kommer ihåg när jag träffade Marqy under Pampers event. SÅ himla fin, energifylld och innan jag och pappa skulle gå, och vi sa hejdå till dig och du lyfte upp honom…ni var ett. Om jag kunde skulle jag ge honom tillbaka till dig, ni var ett. Massvis med styrkekramar.

  • Greta Gustafsson skriver:

    Åå så fint skrivet av dig Bianca!! Beklagar sorgen och skickar tusen styrkekramar till dig! ❤️❤️

  • Marie & Neo skriver:

    Finaste älskade Marqy! Det skär så i hjärtat att läsa detta. Jag och Neo (min chihuahua) tänker på er och Marqy, vila i frid världens sötaste Marqy! ❤️

  • Mimmi skriver:

    Styrkekramar till dig/er!

  • Mari skriver:

    Åh, vad jag lider med dig. För några år sedan förlorade jag två kissar inom loppet av tre veckor på samma sätt. Jag vet, katterna gick lösa ute, hade de varit instängde hade de inte haft ett bra liv, även om de kanske hade funnits hos mig ännu idag. Jag sörjde lång tid. Och det får ta tid.
    Men, hjärtat rymmer många tassar. Idag har jag två missar och det är mina små bebisar. Glömmer aldrig änglakatterna, som är fyra stycken, men är ändå glad att jag har bestämt mig för att låta andra katter välja mig som matte.
    Önskar dig allt gott och jag vet att det kommer att kännas bättre efter ett tag, även om man inte tror det just i stunden. Men tänk ändå på att det finns fler vovvar som kan tänkas behöva din kärlek när du är redo. Inte för att glömma din älskade vän utan för att ge en annan individ ett bra liv med kärlek och bus.
    Stor kram Mari

  • Ess skriver:

    saknaden är stor, när min älskade katt åt potatismos som han inte tålde och led och inte överlevde här på jorden fick jag hjälp av att be och lita på att Jesus Guds Son har ordnat allt till det bästa för oss i evighet. Du har gett din älskling så mycket kärlek, du har varit underbar med honom. Du har gjort allt som du kunde. Mitt tips är att du ber. Kärlek till dig från Ess<3

  • Linnéa skriver:

    Så himla fint skrivet Bianca. Kram!

  • Yvonne E skriver:

    Så fint skrivit! Jag lider med dig och gråter, att mista en familjemedlem som ett djur är , är också väldigt tufft! ! Som kram till er alla

  • Louise skriver:

    det här är det finaste jag har läst! Börjar gråta för jag har själv varit med om att ha älskade djur att ta hand om som sedan dött och jag har två katter. Man märker hur nära ni var och hur mycket du älskade Marqy! Blir så ledsen av att läsa detta, men så glad att det finns såna som ni och inte minst du som bryr er så myclet om era djur och verkligen visat kärlek! Måste varit en av de lyckligaste existerande hundar och jag hoppas du finner kraft att ta dig upp och som du skrev minnas honom och era 2 år med kärlek och inte sorg! Sänder massa styrkekramar till er!!

  • Kristin skriver:

    I år är det 4 år sedan jag kom hem från skolan och min mamma berättade att min hund var död. Min hund som var min bebis. Mitt allt.
    Saknaden är fortfarande lika stor, men man lär sig hantera den. Men man glömmer aldrig. Var inte ensam och prata mycket om det som hänt!

  • maggan skriver:

    Gråter med dig, så sorligt. Hoppas det kommer att kännas bättre snart<3<3<3

  • Katta skriver:

    Styrke kramar !!!
    Vi fick avliva var älskade hund 3 år sen det tog jätte hårt på barnen, speciellt på min stora son han grät i en månad !!!! Så jag vet hur du känner dig .. Styrka

  • Anita skriver:

    Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg , vet precis vad du genomlider just nu har själv mist min hund och mitt allt går inte att bara koppla bort tankarna man saknar sitt allt hela tiden människor som själva inte haft djur förstår inte dom blir som ens barn det käraste man har
    sköt om dig nu fina Bianca

    kram Anita <3

  • Emma skriver:

    Hej Bianca, jag kommenterar aldrig men jag måste få tala om för dig att jag verkligen förstår exakt hur du mår just nu och vill dessutom tala om hur JAG gjorde för att gå vidare.
    Förrförra sommaren dog min 5-åriga katt (jag lovar, man kan älska en katt precis lika mycket som en hund) också helt utan förvarning. Det är nog det värsta – att de tas ifrån en så snabbt och oväntat och alldeles för unga. Så jävla orättvist är det. För även om det såklart(!!!) är förjävligt även när ett husdjur avlivas/dör av ålder så kan man någonstans i allt se att det är naturligt. I din (och min) situation ser man inte ett jävla skit. Och i varenda ord du skriver förstår jag dig och kände exakt samma. Jag grät varje dag i flera veckor. Jag fick sjukskriva mig från jobbet ett tag. Jag kunde ett år efter fortfarande inte prata om denna kisse utan att bryta ihop och det blev ett förbjudet namn att uttala i min familj eftersom jag inte klarade det. Jag kan än idag bli jätteledsen av saknad och av ilska över att det var så orättvist.
    MEN vad som gjorde det lättare för mig var att jag tänkte att okej, nu har jag inte denna kisse längre. Det innebär att jag har plasts för en annan kisse här hemma. Jag bestämde mig för att rädda och hjälpa en katt som verkligen behöver ett nytt hem. Detta för att känna att min katts död åtminstone räddade någon annan. Jag hittade en katt via ett katthem som var i akut behov av ett hem i just min stad då det var här den var funnen (skadad, utmärglad, ensam OCH dräktig). Även om min tanke var att ”jag kommer aldrig älska denna lika mkt som min förra katt” så tyckte jag att min första katts död behövde någon slags mening för att jag skulle kunna gå vidare, och valde därför att ta hand om denna nya lilla stackars kisse. Jag älskar aldrig henne lika mkt som min första katt, men absolut LIKA mkt, och hon kommer aldrig att ta hans plats men hon gav som sagt hans död en mening. Hon och hennes ungar hade förmodligen inte klarat sig om inte min första katt dog. Och som sagt… jag var inte glad bara för att jag fick en annan katt, men det var lättare att hitta mening med allt och efter det gick allt lite bättre för varje dag.

    SÅ det är väl ett tips antar jag… att först och främst tillåta dig gråta, vara arg, undra och sakna. Och förstå att du är långt ifrån ensam. Vi är många som upplevt liknande saker och tillslut tar man sig igenom det. Det kan vara skönt att veta.
    MEN att du kanske i ett senare skede (när du känner dig redo) ska se dig om efter vovvar som faktiskt verkligen är i behov av en matte som du! Som är oönskade och inte har någon. Jag hoppas jag fick fram mitt budskap utan att låta som ”skaffa en ny hund och glöm”, för det är verkligen det sista jag menar! Kram på dig! Det kommer bli bättre, hur lite du än tror på det just nu.

  • Cecilia skriver:

    Hej Bianca
    Brukar inte läsa din blogg, dock din mammas vi är i lite mer samma ålder. När jag läste om din förlust blev jag sååå sorgsen. Stackars lilla du. Jag var tvungen och gå o pussa vår lilla Molly (Yorkshire terrier) lite extra. Bilderna kunde bytas mot henne. Jag tror att du ska fundera på att skaffa en ny kärlek.
    Jag tror inte på samma ras för då kommer du bara jämföra hundarna men en annan liten sötnos. Du verkar vara en fantastisk fin, varm o kärleksfull person som kan ge så mycket kärlek. Jag har en Yorkshire terrier som är fantastik. Kan verkligen rekommendera den rasen. vill förtydliga att jag inte tror du kan ersätta din hund, men jag tror att du kan finna tröst och få kärlek från en ny liten hjärte vän. Tänker på dig, fina du

  • Malin skriver:

    Hej fina Bianca. Fruktar SÅ för dagen det ska hända, dom små lever inte för alltid och jag får så ont i magen när jag läser ditt inlägg. Har också en chihuahua, Texas, som kom som ett mirakel till oss innan han skulle avlivas. Han är 3 år idag. Har även en liten tjej som oxå chihuahua. Dom är verkligen ens bästa vänner, själsfränder och jag är så glad att höra nån som känner likadant. Inte många i vår ålder med samma passion, och flera kanske tycker man e knäpp då de ”bara är en hund”. Du har gett Marqy det finaste livet han kunde önskat, han vilar tryggt och äter massa gottis varje dag. Det här kommer att passera, och din lilla vän är det finaste minnet du kan ha. Han verkade underbar. KRAM från Malin

  • Johna Rose skriver:

    Det här var det finaste jag har läst på riktigt länge. Jag grät sammtidigt som jag läste din text

  • Annika skriver:

    Åh nej,vad hemskt! Jag läser din blogg varje dag och jag förstod att du verkligen ÄLSKADE den lille Marqy,jag bleklagar verkligen.
    Många styrke kramar <3 <3 <3

  • Gerd skriver:

    Så sorgligt och hemskt att din hund blev dödad, är själv hundägare och har haft två hundar tidigare som vi har låtit somna in så jag vet hur det känns. Vilken chock att ens hund blir överkörd, för mig var det självklart att ta en ny hund det lindrar smärtan och för den skull glömmer man inte sin förra hund. Styrkekram till dig Bianca <3

  • Sofia skriver:

    Kram <3

  • Annika fr.finl skriver:

    Mitt hjärta gråter de är så fruktansvärt! Bra att du har din fina familj <3

  • Hanna skriver:

    Usch blir så ledsen!
    Du beskriver kärleken,panikattacker och känslor som jag gick igenom för bara någon månad sen när min hund var dålig och har fått en sällsynt sjukdom som ingen ville operera och min rädsla att förlora honom var hemsk och många tyckte stt vi skulle avsluta men jag vägrade ge upp,idag ligger han hör brevid mig och är lika älskad som du visar för marqy! Han ska opereras igen och jag är fortfarande rädd stt något ska gå fel.. Men sköt om dig och du får vara ledsen och marqy har det bra och finns vid din sida hela tiden,i sängen,brevid dig på promenader fast stt du inte ser han,men han finns där<3

  • Linn skriver:

    Läser din blogg ibland men brukar aldrig kommentera. Nu kan jag inte låta bli. Låg precis i soffan med min älskade chihuahua och allra bästa vän. Sen läste jag ditt inlägg och möttes av det fruktansvärda, att din älskade vän så tragiskt ryckts ifrån dig. Det skär i hela kroppen och jag kan bara beklaga. Stackars dig, Bianca och stackars Marqy. Nu är han borta men minnena är kvar. Tiden ni hade tillsammans och allt mys ni fick uppleva, det är mer än sorgen och förtvivlan du just nu känner. Tankar och hälsningar Linn.

  • Caroline skriver:

    Fina Marqy!
    Beklagar sorgen Bianca!!❤️❤️❤️
    Stor kram

  • Karin skriver:

    Känner med er

    Vår hund sprang ut i en tvåfilig 70 väg och blev först påkörd i sidan och när han kom över i nästa fil kom han under nästa bil som inte hann bromsa, den skräcken att se allt och inte kunna göra något går inte att jämföra med något jag varit med om. Jag sprang ut i gatan plockade upp honom medan jag skrek ring 112. Polisen som kom körde oss till djursjukhuset och jag trodde heja tiden att han skulle dö i mina armar. I tre dagar hade han vak dygnet runt och vi fick hela tiden veta att chanserna var små. Ingen trodde han skulle överleva och veterinären kallade honom en mirakel hund.

    Jag känner tacksamhet varje dag och är så ledsen att läsa den smärtan ni nu måste gå igenom.
    Titta på kort, prata minnen,skratta & gråt tillsammans åt alla påhitt ni haft ti,lsammans.
    Det finns inga genvägar från sorgen,känner med Er, var tillsammans.
    Alla som känner dig & följer din blogg vet vad ni betydde för varandra. Det lyser kälek från varje kort du lagt ut!
    Marty kommer alltid finnas vid din sida!

  • Amina skriver:

    Bianca, jag är ledsen för din skull, din lilla hund var mkt fin. Jag har mist älskade djur själv så jag förstår din smärta. Ett sätt att gå vidare är att ta hand om en hund som behöver kärlek och ett gott hem. Du glömmer aldrig men det lindrar sorgen.

  • anna skriver:

    Fina fina Marqy.
    Så ledsen för din skull Bianca – han var helt underbart söt o fin lilla Marqy <3

  • Josse skriver:

    Så fint skrivet vet exakt hur det känns <3 Vila i frid baby Marqy <3

  • Anki skriver:

    Åh, Bianca vad jag lider med dig <3 Är själv hundägare och uppfödare så jag vet vad du går igenom. Det sista 1,5 året så miste jag 4 älskade hundar. Värst var en av tikarna som jag verkligen hade närmast hjärtat. Hon var inte mer än 3 år när hon dog med valpar i magen. Det var en av mina hemskaste dagar. Hennes urna står i mitt vitrinskåp och får stå där tills jag vet vad jag ska begrava henne.
    Många varma kramar till dig och övriga familjen från Skåneland <3

  • Mia skriver:

    Hej Bianca!

    Jag har varit inne flera gånger på din mysiga blogg men inte kommenterat.
    Nu är klockan mitt i natten och det finns en orsak att jag ligger vaken.
    Jag är såå ledsen för din och familjens skull. Den ångest och förtvivlan önskar man ingen..
    Jag har nyss varit med om detsamma då min älskade lilla golden retriever, Malte 14 månader blev påkörd av en bil och fick så allvarliga skador att han inte klarade sig. Jag såg hela händelsen och bilderna sitter så ångestfyllt inpräntat på näthinnan och alla lukter när jag kom fram till honom vid olyckstillfället dyker upp och vill inte försvinna. Det är verkligen omänsklig smärta o saknad. Tänker så mycket på dig och vad du tvingats vara med om. Det är så hemskt ledsamt och jag är så djupt ledsen för din skull.
    Finaste vovvar som äger nyckeln till ens själ.. Mörkret blev nattsvart i mig och jag känner så väl igen mig vad du skriver. Finns om du vill prata med någon som varit med om detsamma.
    Var rädd om dig fina Bianca.

  • Ana skriver:

    Hej Bianca, först av allt vill jag skänka en styrkekram till dig & dina närmaste❤️ Det gör oerhört ont när våra högt älskade fyrbenta lämnar oss alldeles för tidigt!
    Vår lycka var stor & saknaden är oerhört plågsam!!!!
    Jag satt i ett fik efter en hemsk & tragisk olycka där jag förlorade min bästa vän. Insjunken i mina tankar & tårar längs med kinderna frågar en gammal man vad som stod på? Jag berättade om att mitt bästa hade lämnat mig för några veckor sen & att det fortfarande gjorde så ont & jag ej kunde glädjas med livet mer!!!!!!
    Då sa han ngt som lättade lite i mitt hjärta……
    Fördjup dig inte i sorg utan låt sorgen fördjupa dig!!!!
    Jag har tänk på hans ord ofta när sorgen nu efter 13 år gör sig påmind om min högt älskade vän. Själv berättade den gamla mannen att han förlorat sin hustru & gick vidare ensam med sitt

  • Nina skriver:

    Jag är såååå ledsen för din o din familjs skull

  • Jeanette skriver:

    Precis hitom himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
    När ett husdjur som har varit speciellt och nära för någon här på jorden dör, hamnar det på Regnbågsbron. Där finns det ängar och kullar för alla våra speciella vänner så de kan springa och leka tillsammans. Där är gott om mat, vatten och sol, och våra vänner har det varmt och bekvämt.
    Alla djur som varit sjuka eller gamla har fått tillbaka hälsa och kondition. De som haft ont eller blivit skadade blir friska och starka igen, precis så som vi minns dem i våra drömmar om gångna tider.
    Djuren är nöjda och glada, med ett litet undantag; de saknar alla någon som varit alldeles speciell för dem, och som de tvingats lämna kvar.
    Allihop springer runt och leker med varandra, men dagen kommer när en av dem tvärstannar och blickar mot fjärran. Hans klara ögon är intensiva; och hans ivriga kropp darrar. Plötsligt börjar han springa bort från de andra. Han flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare. Du har blivit igenkänd, och när du och din specielle vän slutligen möts, kastar ni er i famnen på varandra i lycklig återförening, för att aldrig mer bli åtskilda.
    De glada kyssarna regnar över ditt ansikte; dina händer klapper återigen det älskade huvudet, och du tittar än en gång in i de tillitsfulla ögonen på ditt djur, som varit borta så länge från ditt liv, men aldrig försvunnit ur ditt hjärta.
    Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans.
    <3
    Jag fick dessa fina ord av en fin vän när jag förlorade min älskade hund förra året. Jag hör hans tassande fortfarande och tror att jag alltid kommer att göra det. Tomheten och saknaden kommer alltid att finnas där. Kärlek till Dig Bianca!
    Ljus kärlek och styrka till dig och din fina familj!

  • Sandra Holm skriver:

    En hund är inte bara en hund som du säger. Det är så mycket mer. Mina tårar rann ner när jag läste detta inlägget.
    Har själv två hundar och om något skulle hända dem, vill inte ens tänka på det.
    Alla tankar till dig <3

  • Mimmi skriver:

    Blir så ledsen av att läsa detta! Beklagar verkligen <3

  • Maria skriver:

    Gud, ditt inlägg har fått mig att börja gråta. Så himla hemskt, stackars Marqy. Vilken idiot som inte körde försiktigt, blir så arg på sådana människor. Alla styrkekramar till dig Bianca <3 <3 <3 Vila i frid Marqy <3

  • Daniella skriver:

    På min 18-årsdag år 2008 fick jag släppa vidare en av mina hundar. Han var 10 år men det som tog hans liv var cancer. Kan säga som så att min myndighetsdag hamnade i skymundan. Det var ingen planerad avlivning så jag hann heller aldrig förbereda mig på att han skulle gå vidare. Första tiden var jag i ett vakuum, tyckte det var jobbigt att vara hemma i huset och att ta promenader med min andra hund, inte för att jag inte ville vara med honom för han underlättade sorgearbetet, men för att jag ju skulle ha en till hund med mig. Tiden läker inte alla sår Bianca, men man lär sig att leva med det. Jag saknar honom lika mycket idag som tiden efter hans bortgång men har lärt mig att hantera sorgen och smärtan och samtidigt tänka på vad vi gick igenom tillsammans. Du kommer så småningom också kunna gå vidare, en klyscha men han har det bra där han är nu och jag är övertygad om att de finns med oss på avstånd.

  • Ella skriver:

    Men åhh! Blir så rörd och tårögd av att läsa detta. Massa kärlek till dig<33

  • Hanna skriver:

    Jag började gråta när jag läste texten, du är så otroligt duktig på att skriva, men också för att jag kan relatera.
    Jag och min familj skaffade hund i början av juli i sommras (efter att jag tjatat i cirka tio år…) och det var en sån otrolig lycka, helt obeskrivligt. Han blev en del av familjen direkt, världens sötaste, roligaste, snällaste och charmigaste Enso.

    I september hade jag min värsta dag i livet, absolut värsta någonsin. På morgonen lämnade vi honom hos en dagmatte som skulle ta hand om honom i några timmar. Detta blev det absolut värsta som hänt oss. Matten hade gått i skogen med honom utan koppel och väldigt märkligt inte lagt märke till honom tillräckligt och tappat honom ur sikte (vi frågar oss fortfarande hur detta kunde vara möjligt….) Min mamma fick ett samtal vid lunch tid och jag som var i skolan fick ett sms att jag genast skulle komma till parkeringen, jag hade ingen aning vad som väntade.

    Nio timmar senare, av konstant ropande och letande i den enorma skogen var han fortfarande borta. Jag gick runt ensam runt hela området, överallt, mina fötter värkte och jag hade inte ätit någonting på hela dagen men ingenting fick mig att sluta, jag var tvungen att hitta honom. Vi satt upp lappar och folk hjälpte oss att leta. När det vid tio tiden blev mörkt valde vi att åka hem, utan ett enda tecken av våran älskade Enso. Vi ställde ut hans korg samt la en tröja med vår lukt så han skulle kunna känna igen sig ifall han fortfarande var kvar.

    Vi åkte hem, chockade. Den kvällen grät jag och även mina föräldrar, vi kunde inte förstå vad som hade hänt. Jag kunde inte äta, orkade inte svara på meddelanden på Facebook som frågade vart jag hade tagit vägen när jag gick från skolan. Absolut värsta kvällen i mitt liv. Inte veta om han var vid liv, om någon hittat honom eller om han var kvar i skogen helt ensam, bara fem månader gammal.

    Nästa morgon åkte jag och min pappa tillbaka till skogen där han försvann. Jag hade tappat hoppet totalt. Han skulle inte finnas med på min födelsedag, jag skulle inte få se honom springa i snön för första gången och han skulle inte vara med oss på julen. Vi kom fram till skogen och parkerade, gick ur bilen och hann ropa en gång. Jag hörde ett ljud, tittade runt och såg sedan ett litet litet djur sitta helt själv ungefär fyrtio meter bort. Jag kunde inte förstå, var det vår Enso? Det var det. Där satt han, helt själv. Jag lockade på honom och när han förstod att det var vi så sprang han fram. Han skakade, var helt lerig och tilltufsad. Både pappa och jag grät och vi kunde inte sluta.

    Än idag kan jag fortfarande inte fatta att vi fick lyckan att få tillbaka honom, vår älskade hund. Jag ställer mig fortfarande frågan över vad han gick igenom den kalla och mörka natten, och varför kom han inte fram när vi ropa efter honom? Var han för rädd? Dygnet var det absoluta värsta och bästa i mitt liv. Efter jag läst ditt inlägg känner jag hur lyckligt lottade vi var att vi tillbaka honom. Jag lider med dig. Massor av styrka till dig <3

  • Jag förstår verkligen att du är ledsen & hur ledsen du är. ❤ Ens djur är en i familjen precis som resten av ens familj & för mig är det självklart att det är så! Därför är det också självklart att det blir en stor sorg oavsett när eller hur ens älskade familjemedlem går bort. ❤ Jag har själv varit med om det så jag vet vad jag pratar om & hur jobbigt det är. Tyvärr kommer man såklart alltid att sakna ens pälsbarn & vara ledsen för att denne inte är med en längre, men allt blir bättre & lättare med tiden. Även om det har gått 2½ år nu sen min älskade katt gick bort så tänker jag fortfarande på honom & saknar honom men jag är självklart glad över den tid vi fick tillsammans & alla minnen vi har tillsammans. ❤

    Jag kommer aldrig förstå hur människor kan argumentera mot att ens djur inte är ens familj eller hur de inte ens kan försöka förstå att iaf man själv ser ens djur som en familjemedlem även om inte de gör det. Det är väl mest synd om dem egentligen som själva inte kommer få uppleva kärleken till & från ett pälsbarn då de tycker som de gör. Jag fick själv höra att en fd. ”vän” inte kunde förstå hur jag kunde bli så ledsen när min älskade katt blev sjuk & vi var tvungna att låta honom somna in efter att ha haft honom i 8½ år. Jag hade växt upp med honom & alltid haft honom vid min sida & han var min bästa vän. ❤ Hon verkade tycka att jag skulle vara helt normal direkt efter att det hade hänt. Det är verkligen något av det mest respektlösa som jag har varit med om. Även om vissa människor inte kan förstå kärleken vi har till våra djur så kan de väl ändå försöka förstå eller åtminstone acceptera det. Jag hoppas verkligen att du har fått slippa några sådana idiotiska kommentarer. Ta all den tid du behöver att sörja! ❤ MÅNGA KRAMAR TILL DIG! ❤❤❤

  • A skriver:

    Vart ska jag börja? Jag har läst igenom din text om och om igen. Jag känner sån smärta i mitt hjärta när jag läser hur mycket han betyder för dig för jag förstår den känslan, vi som är hundälskare förstår den känslan och när det gäller vår egna hund så är det en helt annan kärlek till han/hon. Det finns inga ord eller känslor som kan förklara ens kärlek till sin hund, hur sjukt det än låter. Jag är verkligen ledsen för din skull Bianca, men jag är ändå glad att du fick honom som just din hund och att han fick spendera sina dagar med dig och du med han, för den kärleken hittar man inte på träd. Har själv förlorat min hund men det var i cancer, för några år sen. Ordet förstörd var bara förnamnet, man visste inte om man drömde eller om det faktiskt var verklighet. Jag insåg det för en sekund men den andra sekunden så tittade jag omkring mig för att jag väntade på henne och trodde att jag var i en dröm. Det är inte bara ett djur som många andra skulle kalla det för, det är en familjemedlem och så kommer det alltid att vara. Jag har själv nu två hundar som är verkligen som våra egna familjemedlemmar. Folk tittade på mig så konstigt när jag sa att jag har förlorat min familjemedlem men det blir så.. Jag önskar och hoppas att du ska må bättre snart. Det är inget fel med att känna så som du gör eller ligga och gosa med hans gossedjur. Det är helt förståeligt med tanke på det du går igenom just nu, man känner chock, rädsla och alla möjliga känslor på samma gång , det kommer som en storm. Må han vila i frid och jag är verkligen så ledsen för den hemska olyckan som borde aldrig inträffat.. så hemskt när alla dessa fina djur går till himlen medan mördare och pedofiler lever. Bra att du har din familj och vänner som stöd, det är okej att känna och gråta ut och sörja för fullt. Det är okej Bianca, det är inga konstigheter <3

  • anna skriver:

    en sån stark kärlek o band ni fick tillsammans är få förunnat, ingen kommer kunna ta den känslan o minnena från dig <3 o det är lika OK att du aldrig vill skaffa djur igen, som om du skaffar ett annat djur snart. många kramar anna

  • Petra skriver:

    I know there is nothing I can say to you, to make your pain go away. Nothing in the world. But I can tell you that it will get better and better, you will never forget, but you will learn to live with it! But you have to take the time to let yourself be sad. It is sad. And it hurts like hell. I lost my grandmother about three years ago. And even this day, when I think about her. Tears come to my eyes. And I can feel my heart hurting. BUT with that said, the longer it gets, the more your tears of sadness turns to tears of well.. happines and thankfulness. You will remember the memories you had together, not only the sad part of him leaving. And you have probably been the greatest dog-owner in the world. He must have felt so loved. I know he loved you! Take care of yourself Bianca, and you will see that it gets better <3

  • Sarah Bladh skriver:

    Bianca ❤️
    Jag vet hur du känner, miste vår Maja precis innan jul – vår älskade katt, mitt allt, hon tog mig tillbaka från en utbrändhet! Va alltid i min famn, eller i närheten…
    Detta man varit med om är underbart, denna kärlek till ett djur ❤️
    Trodde [precis som du] att jag aldrig skulle kunna ta maj därifrån där du just nu är i sorge-arbetet! Men på ngt sätt gör man det, man ler åt det vackra man hade ihop! Man klarar dagen utan dom panik-attackerna som du oxå beskriver nu, man klarar dom bättre o bättre… Önskar daj allt väl i all sorg ❤️
    Varma kramar Sarah

  • E skriver:

    Åh,sitter med tårar i ögonen medan man läser detta. Så otroligt fint skrivet och du är otroligt stark! Vet exakt hur det känns, har gått 9 mån sedan jag mistade min och är inte ännu heller kapabel att kolla på t.ex bilder utan att hjärtat går i tusen bitar. Det bästa man helt enkelt kan göra är att lite distrahera sig inte förtränga det,men när man är med människor som får en att må bra och glömma bort sig lite går det bättre att gå vidare. Kram❤

  • Maja Björklund skriver:

    ååh, vad gullig!

  • Åsa skriver:

    Bianca, jag läser då och då din mammas blogg ( är i hennes ålder) och har förstått hur tight du varit med er hund. I min familj skaffade vi en valp i höstas. Jag gillar djur och gjorde det här först mycket för mina barns skull men när jag lärde känna lilla valpen ändrades det väldigt: kände så mycket för henne, blev så intresserad och fick en så fantastisk kontakt. Älskade henne djupt, på ett sätt jag aldrig innan trott man kunde göra med hundar . Hon visade sig tyvärr vara född med an njurskador som var väldigt allvarlig, vi tvingades avliva henne vid 6 månaders ålder. Det är ett tag sedan och jag sörjer henne så mycket, önskar så att vi fick ses igen. Jag blev väldigt berörd av din text till Marqy. Jag grät. Önskar dig all styrka genom detta och Bianca- var glad att du kan känna så mycket som du gör! Marqy har haft en fantastisk matte och ett fint liv, jag hoppad han har det fint nu. Kanske har han träffat vår lilla tjej. Kram Åsa

  • Pernilla skriver:

    Hej Bianca! Jag laste just detta inlagg o tararna strommar ner for mina kinder, det finns inget stop pa dom..
    Jag vet sa val hur du kanner, hur special din alskade vovve var o ar fortfarande for dig. Det finns inget varre an att mista en sa Alskad o underbar van o som du skrev, en hund ar inte bara en hund, ett djur man kommer over fort om man mister dom. Dom ar sa mycket mer, dom ar précis allt! Ens basta van, ens barn,…ja… ens allt. Karleken har Inga granser, o jag har ocksa mist en basta van précis som du har gjort o det var absolut det varsta som har hant mig nagonsin. Det ar nu 3 ar sedan, o jag kan inte saga att jag har kommit over det, kommer aldrig att komma over det som hande, men jag har lart mig att leva med det, om man ska kunna ga vidare sa maste man ju det aven om det kanns totalt hopplost.

    Sander dig o din fina familj massor med styrke kramar! Jag ville bara skriva till dig o dela mina tankar o kannslor. Jag bor I USA sedan nagra ar tillbaka o jag kanner mig alltid narmare Sverige nar jag laser din o din mamma Pernilla’s Bloggar.

    Ta en dag i taget, o du ska veta att lilla Marqy ar vid din sida for evigt, sjalen lever vidare o du var o ar hanns allt.

    Med vanlig Halsning,
    Pernilla

  • Amanda skriver:

    Som jag gråter för dig/er men framförallt med dig. Skulle inte klara en dag utan min fina Joy, min andra halva, även om jag vet att den dagen kommer med. Beundrar dig som kan fungera i detta läge ❤️ Take one step at the time. Och kom ihåg att han alltid är med dig.

  • Madelene skriver:

    Förstår precis hur du känner. Förlorade min bästa vän (en Pappilon), hon blev också överkörd av en bil. Vi var alla ute i trädgården när vi hörde smällen, glömmer aldrig ögonblicket då vi insåg vad det var som lät och varför. Tror jag aldrig har varit så ledsen i hela mitt liv. Än i dag saknar jag henne, hon var trots allt min bästa vän.

    Ta hand om dig och fokusera bara på de bra minnena!

  • Terese skriver:

    Åh fruktansvärt.. Gör så ont att läsa, jag gråter för din skull. <3

  • Shortylegsbeauty skriver:

    Jag beklagar sorgen :'(
    Lilla Marqy kommer för alltid att finnas hos dig.. även fast du kanske inte kan se det, så finns han alltid där.
    Vila i Frid Marqy :'(
    Kram
    <3
    xx

  • Felicia skriver:

    Hej bianca , jag har suttit och letat upp just detta inlägg för att kanske på något sätt hitta någon slags tröst. Jag har en gamal hund på 13 år. Han har inte långt kvar.. jag märker det ändå in i själen. Det gör så ont att jag blir helt parralyserad.min lilla älskling. Allt som du skrivit om fina marqy… bianca hur tog du dig vidare? Just nu känns det hopplöst. Du är en fantastisk förebild och grym kvinna !
    Kram

Lämna ett svar till Sofia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *