Kommentarer på: ANGÅENDE MIN BULLIMI….

Av: Kicki

Kicki — Thu, 27 Sep 2018 12:36:38 +0000

Vet att min kommentar är sen, men om någon läser vill jag bara dela med mig av att också har kämpat mot bullemi. Vet vad du går igenom och ja, det tar tid. Otroligt modigt av dig att våga berätta och för mig var steget att berätta för min omgivning till slut det som gjorde mig frisk. Ja, jag skriver frisk. Tio år sedan jag var sjuk men det finns inte ett spår av sjukdomen kvar i mig. Jag tänker aldrig någonsin på vikt, vad som är onyttigt eller träning eller hetsätning. Säkert olika för alla men man kan bli helt fri från det gift som sjukdomen är. Stort lycka till, alla som kämpar.

Av: Amanda

Amanda — Fri, 19 Jan 2018 20:56:02 +0000

Jag har gått igenom bulimi. Jag är 15 år.
Är man en bulimiker förblir man en, men alla bulimiker kan lära sig att kontrollera det. Det var vad jag gjorde.
Lycka till<3 du kan också lära dig.

Av: Sophie

Sophie — Fri, 20 Oct 2017 14:14:06 +0000

Hej! En 21-årig tjej som skriver om sin väg tillbaka från bulimi, depression och utmattning. Jag vill dela med mig av mina tankar kring ätstörningar och behandling mot dessa. I min blogg skriver jag om mitt liv som sjukskriven för bulimi och utmattning och min resa tillbaka till en frisk och glad tjej! Jag är intresserad av mat, bakning, musik, teckning och målning mm, så det kommer förekomma en hel del om det också!
Hoppas du tittar in!

/Sophie

Av: Maria

Maria — Sun, 08 Jan 2017 16:36:26 +0000

Känner igen mig exakt i vad du skriver. Det kommer och går och ibland känner man sig helt frisk. Du fångade orden bra hur det kan vara. Du är en förebild för andra och för mig också! Heja dig, du är grym! <3

Av: Viccan

Viccan — Wed, 04 Jan 2017 23:12:42 +0000

Stort tack för att du delar! Du inspirerar och uppmuntrar med din ärlighet. Fortsätt att vara den du är. Tack <3

Av: Rebecca

Rebecca — Tue, 03 Jan 2017 20:11:15 +0000

Hej Bianca!
Vilken ooootroligt genuin och charmig person du ger intryck av att vara. Att du skriver ett sånt här inlägg förstärker bara den auran desto mer.
Din Bulimi är Inte föralltid. Absolut inte.
Min historia av övervikt – tröstätning – hetsätning – bulimi är relativt lång och befann sig i den värsta tänkbara perioden – högstadie och gymnasietiden. Jag var helt övertygad precis som du, att det här kommer alltid leva med mig. Men så började jag mitt näst sista gymnasieår träna, inte för att bränna och kompensera, men för att det gjorde mig stolt. Utan att gå ner ett kilo det året, sprang jag mitt första halvmarathon, knäböjde 90 kg och förstod när jag klockan sex på nyårsdagsmorgonen promenerade själv, att med min vilja och psyke, skulle jag kunna klara allt. Träning hjälper, när jag tänker tillbaka så var det min enda medicin. Så prova det och var stenhård. Bara gör det med avsikten att bygga Mentaliteten.
När jag accepterade konsekvenserna av att sluta kräkas upp maten, slutade begäret att göra det – tids nog. Idag är jag normalviktig och väldigt, väldigt nöjd med min kära kropp. Jag ångrar inte att jag hatade så mycket med mitt liv Då, och att jag kämpade som en idiot med Allt. För jag är helt övertygad om att den löjliga tillfredsställelsen jag känner inför mitt liv nu, beror på just den meriten.
Så du kommer att bli frisk, men med tid och arbete. Rom byggdes inte på en natt.
Kram

Av: M

Mon, 02 Jan 2017 21:41:09 +0000

Tack för att du delar med dig Bianca! Jag har varit med om en liknande resa och har tagit stor hjälp av att höra andras berättelser. Jag har fått mycket hjälp av bloggerskan lifewithoutanorexia.com , ett litet tips till dig. Lycka till med din resa! <3

Av: Elisabeth

Elisabeth — Sun, 01 Jan 2017 22:11:17 +0000

Hej Bianca!
Du är en så fin och go tjej som förtjänar att må bra och duger så bra som du är. Hoppas att du kan få styrka att känna dig nöjd med dig själv. Vi tycker att du är toppen! Kramar

Av: Josefine

Josefine — Sun, 01 Jan 2017 12:28:24 +0000

Så otroligt moget du skriver. Önskar att jag varit mer som du!
Jag har haft alla slags ätstörningar. Började omkring 1997. Jag är snart 34 år gammal och inser att jag tillhör dem som aldrig kommer att bli fri. Ätstörningar ångest återkommande nedstämdhet självförtroende skam energi sängliggande. Allt går i cykler. De bättre perioderna gör att livet nog ändå är värt att leva.
Men några barn tänker jag aldrig placera i denna stressiga prestationskrävande utseendefixerade värld.

Av: Julia

Julia — Fri, 30 Dec 2016 15:01:24 +0000

Otroligt fint och viktigt att du delar med dig. Jag har själv varit/är sjuk i en ätstörning. Jag känner igen mig så mycket i din berättelse! Även om det nu var längesedan jag spydde upp min mat så jagar tankarna och ångesten mig ibland. Jag har också märkt att träning hjälper mig att bli gladare och må bättre. Jag behöver endorfinerna. Jag måste dock sätta en gräns för mig själv så att jag inte tränar för mycket. Jag gick i behandling på Stockholms centrum för ätstörningar. Har även gått och pratat hos kurator i flera år, samt med vänner och andra personer som varit sjuk i en ätstörning. Du får jättegärna maila mig om du vill. Du verkar vara en otroligt fin och rolig tjej men båda fötterna på jorden. Kramar <3