BEACH DAY

För några dagar sedan var vi på Nerjas kanske kändaste strand. En stor turist strand egentligen men det gör oss inget. De har mysiga restauranger och det är liksom tradition för oss att vara där haha.

För många många år sedan när jag var typ 7 år så var vi alla hela stora familjen nere på stranden. Dagen började gå mot sitt slut och stranden började tömmas med folk. Lite överallt satt lappar med ”missing person” på unga små flickor som blivit bortrövda. Mamma var och tog massage så min mormor skulle passa mig. Men rätt var det var så var jag bara borta. Alla i familjen började leta efter mig och paniken började slå in när det gått ett tag. Mamma och Jessica blir helt hysteriska och började gråta som dårar och började skrika på allt och alla (mormor mest). De började även be främlingar att leta efter en liten flicka med brunt hår med liten söt klänning på. 40 minuter gick och ingen Bianca var hittad…

Men egentligen så var jag aldrig borta utan jag hade bara traskast iväg helt själv hela långa vägen bort i slutet av stranden där jag hittade ett par personer som spelade bongotrummor så jag satte mig där ett tag för att lyssna. Från ingenstans kom det fram en kvinna och frågade om jag hette Bianca. Det var alltså hon som ”hittade” mig och tog mig till mamma som blev helt överlycklig över att se mig. Sedan fick jag en rejäl utskällning och en stor kram av mamma som var helt förtvivlad samt lättad över att sin dotter var hittad och inte bortrövd 🙂 Så där fick ni en liten historia om en händelse från min barndom här 🙂

Så varje gång vi kommer ner till den stranden när vi är här så säger mormor varje gång ”det var här du försvann Bianca” som att jag inte minns det haha!

Nu ska vi ta tag i denna dag. Hörs senare med ett outfit inlägg 🙂