Har hittat hit till din blogg via din mammas blogg – jag bor i London sedan 21 år tillbaka, flyttade hit som 20åring.
Hade först tänkt att bara komma ett halvår, men blev sedan kvar.

Jag hade katt och lägenhet hemma i Sverige när jag åkte till London – lägenheten hyrde jag ut i andra hand, och min katt tog mina föräldrar hand om. Och jag har inte ångrat en sekund att jag tog det beslutet, att komma till London!

Det är alltid nyttigt att komma utomlands och uppleva lite annat än hemma i Sverige – man lär sig inte bara språket bättre, utan man får såklart också en helt ny livserfarenhet.
Dessutom så finns det så mycket svenskar här, så känner man sig någonsin lite ensam eller får akut hemlängtan så finns det ett stort nätverk av svenskar i London.

För din del skulle det dessutom vara lite lättare och roligare, eftersom det verkar som om du redan känner många som har flyttat hit 🙂

Kände bara att jag ville skriva dig ett par rader – trots att jag är dubbelt så gammal som dig så kommer jag precis ihåg den känslan, när jag hade bestämt att jag skulle åka hit! Det är en underbar stad på många sätt och vis, och vill man ta sig hem så finns gamla Svedala bara 2 timmar bort med flyget.

Ha en bra dag!
Anna

Jag är Bianca och detta är min blogg som du är inne på…..

Haha vad i helvete? Vem är du ens?

Det där var nog det minst intelligenta jag nångonsin har hört. Både om hunden och relationsmässigt. Född på 1800talet eller?
Att skaffa djur är som att skaffa barn, både känslomässigt och ansvarsmässigt- för normala människor iaf. Det är inget man gör ena dagen och kastar bort nästa för att det kommer något roligare. Ansvar kallas det. Och kärlek. Och ingen annan har väl med någon annans utbildning eller val att göra. Sj kan jag mkt väl förstå om man vill stanna i Sverige. Och människor som dras med ångest mår inte bättre av massa press utifrån utan behöver få göra saker i sin takt för att må bra. Man kan inte leva sitt liv för andras skull.

Kärlek handlar inte om utbildningar.