Kommentarer på: EN DAG I TAGET

Av: Cajzita

Cajzita — Wed, 25 Apr 2018 06:55:53 +0000

Jag förstår dig 110%. Jag har själv också gått in i väggen. Synen har försämrats, själen är tom. Det sjukaste hittills var nog att jag glömde bort min pojkväns namn häromdagen. Jag stod bara och tittade på honom och kunde inte koppla vem han var. Då höll jag på att hamna i gråt, vad är det som händer liksom. Jag har inte haft en semester på 7 år. Mitt liv är bara stress och man känner ingen mening med livet längre.
Var rädd om dig och gör allt det din själ vill göra, du är en sådan fantastisk människa <3

Av: Josephine

Josephine — Tue, 20 Mar 2018 12:58:57 +0000

Som svar på Cecilia. Tell me about it! Jobbat i lite mer än 1 år som förskollärare på en nyöppnad förskola, är 24 år snart 25.. I början av min underbara karriär men mycket har hänt och har redan gått in i väggen. Bianca snälla, jag ber dig att stanna upp. Att skära ner på allt jobb du har och får. Jag är på botten av utmattningsdep. och livet är fan inte nice. Lång väg kvar tills jag kan, om jag kan, komma tillbaks. Det är så mycket av en själv som tar stryk på långvarig stress, ångest, oro.. hjärnan skadas! Det är allvarligt och lika allvarligt som alla andra folksjukdomar och ångestsjukdomar. Snälla ta hand om dig, och de som läser: er. Vill jag bara förmedla.

Av: Björn

Björn — Fri, 24 Nov 2017 14:37:31 +0000

Ibland behöver Folk en paus men det borde din Morsa vet då man är i hennes ålder ungefär (några år äldre), så lyssna på henne !

Brukar hon gå på Sture Hof om hon nu är singel ?

Av: Elin

Elin — Sun, 19 Nov 2017 21:33:29 +0000

Finaste Bianca! Blir tårögd av att läsa allt du skriver, du är en sån otrolig kämpe och allt du orkar med.
Men allt du gör är extremt uppskattat, wahlgrens värld är det bästa som finns på tv och det är min höjdpunkt på veckan helt klart.
Du är verkligen en förebild, på alla sätt.
Även om de är lättare sagt än gjort så ta de lugnt, unna dig själv saker det förtjänar du verkligen.
Tycker det är jobbigt att veta att du mår dåligt och blir stressad av allt vilken man har full förståelse för och det förstår man till 110 för ingen annan skulle klara av de du gör, men glöm inte att allt jobb du gör uppskattas till 1000.
Kärlek till dig, ta hand om dig!!!

Av: M

Tue, 31 Oct 2017 05:01:47 +0000

Var rädd om dig! ?

Av: Maria

Maria — Thu, 26 Oct 2017 20:17:25 +0000

Det är visst ett jobb, kämpa på du e såå duktig ?

Av: Carro

Carro — Mon, 16 Oct 2017 16:34:30 +0000

Alltså WOW! Måste säga att det är fantastiskt att du orkar med alla projekt du tar dig för och även gör dom så bra! Dagens samhälle och sociala medier har gett oss så mkt men det kräver även mkt av oss, jag hoppas verkligen du får tid att vila och njuta av ledighet. Ingen ska behöva jobba 24/7. Kram på dig

Av: Alexandra

Alexandra — Mon, 16 Oct 2017 13:02:20 +0000

Förstår precis hur du känner... Pluggar sönder just nu och har inte tid med något annat än det, men som tur är har jag höstlov just nu och ska snart åka iväg till Rhodos, har lovat mig själv att lämna plugget hemma och bara njuta av solen och värmen, dricka sangrias och bara göra det jag känner för. Hoppas det snart börjar lugna ner sig för dig så du får koppla av lite, tyvärr brukar det alltid vara mycket stress och jobb på hösten. Kom ihåg att Du är bäst!

Av: Em

Em — Sat, 14 Oct 2017 18:24:39 +0000

Åh Bianca. Jag är född -90. Sjukskriven just nu för utmattningssyndrom. Blev så jäkla arg på läkarna som sjukskrev mig, för jag var ju inte utmattad, jag var ju sjuk bara? Jag jobbade mellan 10-11 timmar om dagen i 2,5år. Redan för ett år sen borde jag ha saktat ner, jag fick eksem i omgångar över hela kroppen och panikångest attacker från och till som var helt oförklarliga för mig. Överallt ifrån fick jag höra att jag var ung och pigg och skulle orka. Synen blev dimmig, började se fläckar och fick svårt att fokusera. Min semester tillbringade jag i ångest, jag visste inte vad vila var. Åt mindre och mindre, hade svårt att stressa ner vid lunch så tog mig en stund att börja kunna äta och sen blev jag mätt snabbt. Här någonstans tror jag att du är nu, för du är inte DÄR än. Du är på god väg men inte där, och det säger jag för att du ska förstå allvaret i vad som händer när du faktiskt kraschar. För 4 veckor sen ungefär kraschade jag TOTALT, jag vaknade en morgon och kunde i princip inte lyfta min kropp. Det kändes bokstavligen som om någon hade hällt cement i mig under natten. Jag hade ont i hela kroppen, speciellt rygg,nacke,hals och bakhuvud. När jag till slut kunde resa mig upp kunde jag inte svälja, inte ens mitt eget saliv gick ner. Fick genomgå ct röntgen, kamera ner i näsa och svalg osv osv för att se så det inte fanns fysiska hinder. Varje blodprov som finns tog dem på mig. Alla undersökningar i boken liksom. Inga som helst fel på mig. Tog en vecka ungefär innan jag fick diagnosen utmattningssyndrom. I 15 dagar nu har jag inte fått i mig mer än flytande föda. Spänningarna runt halsen är så starka så jag vissa stunder har svårt att svälja ner vatten. Panikångestattackerna avlöste varandra första dagarna, allt jag kunde tänka på var jobb, jobb och jobb och att jag MÅSTE börja äta så jag kan jobba. De sjukskrev mig resten av året och min läkare säger att hon tänker fortsätta att göra det om jag inte slutar tjata om jobb. Min utmattning är så total så jag kan i princip inte lämna soffan. Det går inte. Min familj och vänner får handla åt mig och besök på sjukhuset har jag fått boka om efter hur jag kunnat röra kroppen. Jag kan inte äta, matlusten finns inte och när jag tvingar mig är det en kamp mot musklerna som inte vill fungera.Ta dina symptom på allvar och låt det inte gå såhär långt för det är på riktigt ett helvete att försöka att komma tillbaka när man väl gått in i väggen. Jag förstår att du tror att du är där, men du är som sagt på väg dit. När du väl är där så kommer du inte klara av att sköta dina jobb alls. Du kommer knappt klara av att sköta din hygien om det blir riktigt illa :/ Ta hand om dig själv! Vila, gör saker du mår bra av och sänk kraven på dig själv redan nu! Rejält. Jag är livrädd för situationen jag är i.. Känner mig värdelös och helt knäpp, fast jag förstår mer för varje dag att det helt enkelt är min hjärnas sätt att sätta stopp.

Av: Josefine

Josefine — Fri, 13 Oct 2017 19:05:55 +0000

Hej Bianca
Det hör inlägget fick mig att känna så många känslor på samma gång.. Jag blir ledsen att höra att du mår som du mår, för jag vet verkligen hur det känns att vara där du är.. Jag blir samtidigt glad att du delar med dig och sprider medvetenhet till alla unga kvinnor(och män) som känner likadant. Du kanske borde ha en assistent till som kan underlätta ditt jobb och planering?
Hur som helst är du en fantastiskt härlig och inspirerande tjej! Jag hoppas att du mår bättre snart <3