ANGÅENDE MIN BULLIMI….

img_7724.jpg

Ni är mååååånga som dagligen skriver till mig överallt på mina sociala medier & frågar hur det går med min bullimi, hur jag kom över den, hur jag mår idag, vill ha tips osv! Jätteglad att ni anförtror er till mig & öppnar upp er så fint med era historier & jag blir lika rörd av varje meddelande jag får!

Jag har inte velat skriva eller prata någonting innan om det, då jag inte känt mig bekväm att göra det just för att jag inte riktigt vetat själv vart jag står just nu i min bullimi. Jag tänkte liksom aldrig på att min ”historia” behövde ha ett ganska snabbt avslut och att ni ville ha ett typ av ”besked” av mig när jag var frisk. Men eftersom att jag har blivit någon form av förebild eller ”storasyster” i detta samtalsämne så kommer jag vara lika ärlig nu som jag var när jag berättade om att jag hade bullimi.

Det är nämligen så att ordet ”frisk” i detta sammanhang är extremt stort för mig, även något som ligger lååååångt borta för mig just nu. Ordet FRISK betyder för mig att beteendet, tankarna & ångesten är TOTALT borta, för evigt! Så borta att man är 100% säker på att det aldrig kommer att komma tillbaka igen. Jag kan säga att där är jag verkligen inte idag. Om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt aldrig mött någon som haft bullimi & som är 100% så kallat frisk.

Eftersom att bullimi är något som styrs av onda tankar i huvudet så betyder inte att bara för att man slutat spy eller hetsäta så är hela sjukdomen över och man är frisk. Nej tyvärr så är det inte så enkelt. När man har kommit över det stadiet så väntas det en lång & svår kamp med att försöka komma över nästa stadie, de onda tankarna som triggar igång din ångest & hela ditt sätt att se på dig själv. Det är ju såklart olika för alla men just nu pratar jag om mig.

Jag är just nu inne i det stadiet då allting kommer och går, alltså väldigt upp och ner från vecka till vecka. Vissa veckor känner jag mig helt frisk, jag känner mig då svinstark, jättevacker & helt jävla PERFEKT som jag är! Och vissa veckor faller jag tillbaka till onda tankar, beteendet kan komma tillbaka och min ångest är där varje dag.

Men måste även påpeka att bara för att jag kan ha ångest någon gång när jag är mätt så betyder det absolut INTE att jag spyr varje gång för det, det är som sagt helt olika från dag till dag eller vecka till vecka. Och vissa veckor så kan jag äta hur mycket och olika som helst, bli mätt och inte känna av ett dugg.

Jag förstår att ni kan bli lite fundersamma över att jag skriver så olika här i bloggen, ibland skriver jag om när jag äter jättemycket och ligger i soffan mätt och sen är det inget mer med det liksom, och ibland skriver jag som igår att jag måste ta några timmar och vila i sängen för ångesten tar över & jag endast behöver vila.

Det är SÅ, SÅ svårt att hitta en balans, speciellt en balans som funkar för en själv, vi är ju som sagt alla olika och det är svårt att liksom hitta den ”rätta vägen” på egen hand. Jag tror att det är det som är det jobbigaste med hela denna sjukdom, att just hitta tillbaka till den balansen som man drömmer om.

Jag minns när jag var med i Let´s Dance i våras och tränade varje dag, omringades av grymma människor varje dag och utmanade mig själv varje vecka, det gjorde mig till en extremt stark person och jag har verkligen aldrig mått så bra i hela mitt liv som jag gjorde då <3 Jag måste verkligen hitta tillbaka till kärleken i träningen tror jag.

Jag har förstått att detta kommer vara med mig hela livet och att det är något som jag kommer få jobba med i flera år framöver på gott och ont. Det kommer inte alltid vara en dans på rosor och vissa dagar kommer vara bättre än andra men något jag vet är jag INTE kommer att ge upp & jag kommer inte heller ge mig själv för mycket skit när jag har dåliga dagar.

Till en början ska jag bara vara ärlig som jag kan med er + med folk i min närhet vilket betyder att prata om det så mycket jag bara kan! För om det är något som jag har märkt hjälper mig på traven så är det att PRATA om det!! Det hjälper mig nog mest!! Det gör att jag blir mer & mer ärlig mot mig själv & mot andra samt att det blir mindre & mindre tabu ju mer jag/du pratar om det.

Men som sagt, jag har inte helt hittat min ”balans” än, men jag känner dock att jag är på god väg och accepterar numera att mitt liv kommer se lite upp & ner ur i några år framöver, men en dag så kommer jag förhoppningsvis hitta mig själv i detta och komma ut starkare än någonsin <3 

Hoppas ni förstår mig bättre nu hoppas att några av er kan ta till er av min text som sitter i samma sits – Ni är inte ensamma <3 Så våga prata om detta & ge inte upp!!

Ps: TACK för att ni tog er tiden att läsa, det betyder mycket för mig <3 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

69 reaktioner på “ANGÅENDE MIN BULLIMI….”

  • Anne skriver:

    Kära Bianca. Mkt intressant att läsa om dina besvär. Stackars dig vackra tös. Första vägen till att bli friska är ju precis som du själv säger är att prata om det. Först är ju det en hemlighet och sen skäms man eller hur? Har inte problem själv Lycka till fina du och prata på. Det hjälper många Kram 😉😉

  • Moa skriver:

    Känner igen mig så mycket i det du skriver, och det är faktiskt så. Man känner olika varje dag, och det känns som att det alltid kommer vara så. Dessa kroppsideal är så fruktansvärt krävande och svåra att leva upp till och hålla😩 Vi får kämpa tillsammans❤️

  • Anonym skriver:

    Fina fina du! Jag förstår exakt vad du menar, jag själv är i en sån här situation just nu och jag vill bara säga att det hjälper en så otroligt mycket när man ser såna här inlägg. Jag känner mig inte ensam om att må såhär och det stärker mig på något sätt, så jag tror väldigt många uppskattar just dessa inlägg eftersom det är så många som kan relatera till dem. Så sluta inte skriv om detta, det är så viktigt att lyfta! Hoppas du snart kommer komma över detta stadiet och blir så stark i dig själv så du inser hur fin och grym du är! Din kropp och ditt utseende är det finaste jag sett och jag hoppas innerligt att du kommer känna det 100% hela tiden, snart! Ta hand om dig!<3

  • Agnes skriver:

    Fina Bianca, detta är så bra och modigt av dig att skriva! Jag lider själv av anorexia och har gjort i flera år, och precis som du kan jag ha perioder när jag känner mig frisk, för att dagen efter vilja gå ner flera kilon och sluta äta. Det är verkligen en kamp, men du verkar som en så fin, ärlig och stark tjej så jag tror 100% på att du kommer ta dig ur detta helt! Får du någon hjälp av någon psykolog eller så? Annars om du vill ha tips så vet jag några psykologer (både privat och inte privat) som har hjälpt mig så mycket! Kramar i mängder <3

  • Julia skriver:

    Hej, vill bara säga att du är extremt modig som är öppen och delar med dig.
    Har många gånger haft liknande tankar om min kropp då jag vill att den ska vara perfekt. Det hjälper att veta att det finns människor som du som vågar berätta och inte gömmer tankarna för att de skäms.
    /en tacksam 17-åring

  • Jessica skriver:

    Du kan bli frisk och fri. Jag har aldrig haft bulimi. Men däremot anorexi i 7 år. Efter behandlingshem det här året blev jag frisk och fri. Det tog tid, 7 år med olika behandlingar fram och tillbaka. Men det GÅR!! Kram❤

  • Wilma skriver:

    Började gråta när jag läste detta, känner igen mig i allt du skriver! Tack för att du tog upp detta, det hjälper verkligen att få höra i från någon med samma problem! Kram 🙂

  • Kerry skriver:

    Finaste Bianca <3 Jag har haft Anorexia i lite mer än ett år nu och jag förstår precis vad det är du går igenom. Dock vill jag bara säga att det är inte sant att man aldrig blir frisk. @amalie_lee och @itsahealthylifestyle på instagram är väldigt bra exempel på det, du borde följa dom om du vill ha lite extra energi och pepp! Du är så vacker och underbar och en av mina största förebilder och jag vill bara att du ska må bra <3 Fortsätt kämpa och fortsätt vara lika underbar som du alltid är! Much love xxx

  • Johanna skriver:

    Du är så stark och go som delar med dig! En stor kram till dig 🙂

  • Mia skriver:

    Kära Bianca. Jag tillfriskande från bulemi för lite mer än 20 år sen. Den var helt ångestdriven, och jag var sjukskriven i 2,5 år för sjukdomen. Den hade tagit sig andra uttryck/beroendeformer både före och även efter det, men tillfrisknandet fortsatte in i bergfasthet. Jag hittade vägen till skälen till min ångest. Det tog en hel del år, men jag har varit frisk från beroendebeteenden i många år nu. Hjälper dig otroligt gärna, har många gånger tänkt att jag önskar du kunde ”hitta mig” 🙂 och ta kontakt, för att jag ser och känner var du är. Det var den största hjälpen jag fick till att börja med: igenkännandet. Andra som hade kommit ut på andra sidan (dit jag ofta trodde var omöjligt att komma). Jag har coachat väldigt många sedan många år. Kontakt finns på min hemsida, se min epostadress. Värme!

  • becca skriver:

    såsåså bra text!! <3 du är bäst!

  • Mona Plånborg skriver:

    ❤ kämpa du är enastående i allt du gör.

  • Johanna skriver:

    Hej! Jag vet precis hur du känner dig, jag har också bulimi. För mig hjälpte det så mycket att uppsöka hjälp, på SCÄ (Sthlm centrum för ätstörningar)där jag gjorde en online-behandling. Vill bara tipsa om det! Det är många som inte vet om mina svårigheter, men som säger att jag förändrats till det bättre 🙂 jag fick säga upp mitt satskort (det var min kompensation) och börja bikramyoga, min räddning! Jag undrar när jag kan säga att jag är frisk också, jag tror man får ta en dag i taget och att den goda spiralen alltid är längre än den dumma. Kram på dig!!!!

  • Stephanie skriver:

    Finaste Bianca!
    Tack! Tack, för att du delar med dig och pratar om detta jobbiga privata ämne.
    Jag har även jag haft ätstörningar och förstår exakt vad du går igenom. Jag vill bara säga att många uppskattar det du gör och ser upp till dig (inkluderat mig själv). Du är otroligt vacker och bra precis som du är! Helt underbar på alla sätt och vis och jag vet att du klarar detta! Fortsätt vara dig själv för du är helt jävla amazing! Massvis med kramar 💗

  • Åsa Gustafsson skriver:

    Hej Bianca!
    Tror att de du skriver kommer att hjälpa många unga tjejer (o killar), du är en förebild för många, och en bra sådan!
    Många kramar o lycka till från Åsa

  • Sophie skriver:

    Bästa Bianca! Det gör så ont i mitt hjärta att läsa denna text då jag känner igen mig extremt mycket… Jag var själv svårt sjuk i anorexi i tre år och led av grov ångest. Men idag är jag fullständigt FRI!! Jag är ett levande bevis på att det går att bli helt frisk och fri från alla ätstörda tankar. Jag vet att det känns omöjligt för stunden då tankarna har blivit en del av ens egen personlighet. Men våga lita på mig. Friskheten och friheten ligger på andra sidan hörnet. Man måste bara vara envis och fortsätta kämpa. Jag är övertygad om att du kommer att klara det!
    Tack för att du delar med dig av din historia, du är en kämpe och en stor förebild!
    Kramar i massor <3<3<3

  • Jannica skriver:

    Fina du!
    Jag har också varit sjuk i en ätstörning i över fem år (anorexia), och jag vill bara säga som någon ovan – det går att bli frisk och fri! Jag fick jättebra behandling på en ätstörningsklinik, och är idag friskförklarad och helt fri från både ätstörda beteenden och tankar. Jag trodde aldrig helt och hållet på att det skulle gå, trodde att alla ljög och hittade på när dom sa att det gick att bli helt frisk, men nu står jag här idag och inser att det var sant det dom sa. Bara man vill, vågar, kämpar och får rätt hjälp så går det. Men självklart tar det tid, att bli helt frisk. Det går även upp och ner i själva processen, jag förstår hur du känner när det vissa veckor känns skitbra och vissa skitdåligt. Men fortsätt kämpa (vill verkligen råda dig att ta professionell hjälp, om du inte redan får det)! Du är så himla fin och inspirerande! Älskar din blogg och läser den varje dag, du är grym! Att hitta den där balansen är svårt, men ge aldrig upp. Massa kramar!! <3

  • M skriver:

    Fina fina Bianca! Du är så modig. Skulle kunna skriva så mkt, men väljer att tipsa om Wemind psykiatri på Rehnsgatan, och psykolog Joel F. Han har fått mig att inse att det går att bli 100% frisk och inom en rimlig tid (till skillnad från ätstörningskliniker som också sagt att ”man aldrig blir helt frisk”) Kämpa!!!! Du är värd att leva ett liv utan ätstörning <3

  • Rebecca skriver:

    Du är inte ensam <3

  • Rebecca skriver:

    Otroligt fint skrivet av dig Bianca! Det kom som en överraskning för mig ett läsa detta inlägg då jag inte har följt dig så länge, men det är en tröst att veta att man inte är ensam. Jag har kämpat mot min bulimi i över 6 år och i de svåraste stunderna känns det som att man är den enda i världen med de jobbiga tankarna och ångesten. Jag skulle aldrig våga gå ut med det på samma sätt som du har gjort, dock vet mina närmsta om situationen men det är en daglig kamp att övervinna ångesten och de negativa tankarna om sig själv. TACK för att du vågar vara stark och ärlig om detta! <3

  • Ella skriver:

    Tack för att du delar med dig! <3

  • Maria skriver:

    Finaste finaste Bianca du är underbar❤❤❤❤❤❤❤❤❤ vilken fantastisk berättelse jag önskar dej all lycka💕💕💕

  • Amanda skriver:

    Wow! Vilken förebild! Du är fantastisk <3
    Stor kram!

  • Ulrika skriver:

    Wow!
    Bra skrivet och bra formulerat. Ångest känner jag igen både i mat (så kallad onyttig mat för min del) och ångest i stort. Försökt kräkas ibland för många år sen. Men lyckligtvis aldrig lyckats, eller fastna i beteendet. Hade jag varit i din ålder idag, hade du varit en klockren förebild.
    Grattis i förskott, gott slut och gott nytt år

  • Lina skriver:

    Fortsätt kämpa, du gör ett otroligt jobb varje dag för att må bättre!

  • Elin skriver:

    Hej fina Bianca!
    Måste först bara säga att du är en sån fantastisk människa, så kul att få följa er med ”Walhgrens värld”!! Bästa programmet någonsin just för att det var så äkta och sååå roligt och ni alla är fantastiska! Du är så otroligt vacker och begåvad och så tråkigt att höra att du får gå igenom denna kamp, men starkt av dig att dela med dig! <3
    Jag själv lider fortfarande av onda tankar sen min anorexia som jag egentligen inte visste att jag hade just då men förstått i efterhand, men kampen kommer och går fortfarande 10 år senare för mig, men det blir lättare med tiden tycker jag. Man kan strunta i hjärnspökena man har men tankarna kommer tillbaka lite då och då. Så kämpa på och hoppas ångesten försvinner! Du är verkligen en förebild för många och inspirerar så otroligt mycket!

  • helen skriver:

    Heja dig Bianca 😉 😀 Kramar från Boden <3

  • lina skriver:

    Vill bara säga WOW- tack för att du delar med dig! Har själv slitit med detta så otroligt länge men inte haft någon som pratar högt om det, därför har det varit så skambelagt Att du höjer rösten och pratar öppet om detta är helt otroligt! Då är så stark, inspirerande och fantastiskt! Brukar aldrig skriva en kommentar såhär i kommentarsfältet men detta var ett inlägg som berörde mig som inget annat i bloggvärldens historia. Tack för att du delar med dig. Tack för att du tar kampen för dig sjäv och även oss andra!

  • Lisen skriver:

    Ett stort ❤️ Till dig

  • Ann skriver:

    Fina Bianca!
    Du är så klok och mogen tjej. Hoppas att allt kommer att gå din väg. Tror att du är en stor förebild för många tjejer. Du är smart och sååå VACKER glöm aldrig det. 😍👏👍🏻

  • Marie skriver:

    Tack för att du delar med dig! <3!

  • Camilla skriver:

    ❤❤❤

  • Matilda skriver:

    Fint inlägg, beundrar hur ärlig du alltid är!
    Undrar var din rosa mössa är ifrån som du hade på sig på dagens mystory på snapchat? 🙂

  • Lovisa skriver:

    <3<3<3 Du är så fin.

  • Bianca skriver:

    Tror det absolut viktigaste är att just prata om det 🙂 att våga öppna upp och berätta som det är, är nog det viktigaste och mest avgörande steget för att bli bättre! Du är så sjukt modig som vågar göra det och det är så viktigt att det uppmärksammas! Du har som du skriver blivit en förebild och storasyster för många, och det är ingen som bett dig om det och det är heller kanske inget som du själv bett om men att vara ett känt ansikte utåt leder ofta till att många ser upp till en, granskar och dömer allt som görs och det är en tuff uppgift att ta sig an! Jag beundrar dig för hur du bemöter allt detta. Hur du alltid verkar vara och stå för den du är och det du gör. Du är ärlig, på gott och ont, men det är alltid det som i längden står sig allra bäst!
    Jag önskar dig bara all lycka, styrka och kärlek och modet att fortsätta vara precis den du är!
    Stooor kram från en till Bianca 🙂

  • Stephanie skriver:

    Det här med ätstörningar… jag tror faktiskt att ALLA tjejer har någon form av ätstörningar, mer eller mindre. Det är ju precis som du säger en sjukdom som sitter i huvudet och inte bara i beteendet, och alltså, alla unga tjejer vet att det är ”onyttigt med godis”, att man ”ska träna”, inte äta för mycket socker eller fett osv osv. Dessa tankar finns liksom i bakhuvudet, så även om man inte har blivit diagnostiserad med en ätstörning, eller om man inte hetsäter/spyr, så finns liksom detta i våra huvuden. Vi växer upp i ett samhälle där alla är så jävla snygga och photoshoppade, pratar om träning, hälsa, dieter, bla bla. Man undkommer det liksom inte. Ätstörningar och självhat är så mycket djupare och mer utspritt i vårt samhälle än vad vi medger.
    Tycker hursomhelst att det är jättabra av dig att du pratar så öppet om dina upplevelser, tror att det är jätteviktigt att prata om det och att förmedla att det är inget att känna skam över. Det är liksom något som drabbar jättemånga och tror många känner igen sig i dig och dina upplevelser 🙂

    Puss och Kram
    – Stephanie

  • Clara Holmer skriver:

    Hej! Bianca vad heter du på weheartit???? Skulle vara kul att kunna se vad du gillar och sånt<33 själv har jag ett konto där också jag heter clara.holmer om du skulle vilja följa mig😊
    Det du skriver om din bulimi är jätte det hjälper både dem som kanske också kämpar med bulimi men också hjälper oss som inte har det att förstå hur ni mår osv.
    + din blogg är bäst
    ILYSM❤️😘

  • Nina skriver:

    Jag led av anorexi/bulimi i 12 år. Var alltid i något av de stadierna och idag är jag 100% frisk från båda. Tro mig, det går med rätt hjälp som passar en själv! Lycka till 🌹

  • Anja skriver:

    Så jävla viktigt ämne men så svårt för många att prata om. Du är stark! <3

  • Mimmistavlor skriver:

    Fortsätt kämpa fina du 🙂

  • Hanna-Lovisa skriver:

    Tack vare dig har jag vågat berätta om min bulimi för allmänheten, har skämts sedan jag fick diagnosen men inte nu längre. Tack för att du delar med dig om din upplevelse!

  • Frida skriver:

    Tack! Fint att du vill dela med dig av denna öppna sårbarhet ❤

  • Martina skriver:

    Hej finaste Bianca!!

    Ett mycket intressant, ärligt och viktigt inlägg!! Tycker att du är enormt stark, fantastisk och inspirerande!! Och uppskattar att du är helt ärligt och pratar om din bulimi för det kommer verkligen att hjälpa många därute!! Har inte själv haft bulimi, känner dock folk som har, och det är precis som du skriver något som man får jobba med och aldrig ge upp om!! Det är otroligt viktigt att komma ihåg att ta hand om oss själva, inte vara hårda mot oss själva och framför allt lära oss att älska och acceptera våra styrkor, svagheter, det inre och yttre, för det är dem som gör oss unika!! ❤

    Kram ❤

  • Maria skriver:

    YOU GO GIRL! <3

  • Lovisa skriver:

    Jättefint skrivet tror dock det stavas bulimi 😝😘

  • Lisa skriver:

    Fint och modigt skrivit av dig.
    Detta hjälper nog människor i samma sits som du mer än du faktiskt tror.
    Tusen tack <3!

  • Birgitta skriver:

    Jag tycker det är väldigt starkt och fint av dig att dela med dig av dina problem. Du använder ditt ”kändisskap” på bästa möjliga sätt genom att sprida förståelse för att ångest även kan drabba vem som helst. Jag önskar dig allt gott och hoppas verkligen att du ska bli kvitt dina ätstörningar. Kram till dig.

  • Nathalie skriver:

    Hej Bianca!

    Jag har alltid undrat varför du är så kaxig (eller upplevs som de varje fall) men efter ha följt dig på senaste tiden så förstår jag att du bara ha gömt dig bakom en mur som du byggt upp för att skydda dig själv.
    Jag får mer och mer förståelse för ditt beteende. Jag tycker det är enormt starkt av dig att vara så pass ärlig mot dig själv och andra du blir mer och mer mogen och att VÅGA prata om saker ingen annan gör är enormt inspererande!
    Jag förstår att du haft en jobbig bakgrund, men jag vill bara säga att den du är idag eller upplevs som är en stark, omtänksam, ärlig och vacker precis som du är.

    Tack för att du delar detta inlägg och berättar för oss om din historia. Det är enormt starkt gjort och glöm aldrig att du är fint och bra precis som du är, Bianca! För huvudsaken är att du själv känner dig nöjd och bra som du är så behöver du inte bry dig om vad alla andra ska tycka! För det är ingen annan än du som kan skapa en förändring!

    Styrkekramar ❤

  • anonym skriver:

    Hej Bianca! Det är så härligt att höra att du mår bättre! Och verkligen inspirerande, jag lider själv av bulimi just nu och att läsa det här gav mig verkligen hopp för framtiden. Tack!!!

  • Tack Bianca för att du delar med dig. Du verkar vara en fantastisk person. Önskar dig all lycka.

    Jag hittade en intressant länk.
    https://kit.se/2016/12/27/72559/kan-medicin-for-adhd-bota-atstorningar/

  • Iréne Larsson skriver:

    Så bra skrivit!
    Att vara ärlig till sig själv är början till att kunna förändra och det tror jag du kommer att kunna med eftersom du är så medveten.
    Var snäll mot din kropp så är den snäll mot dig.
    En stor Bamsekram och Gott Slut och Ett Gott Nytt År!

    Kram Iréne

  • Alexandra skriver:

    ❤️

  • Elina skriver:

    Hej, känner bara att jag måste skriva hur jäkla imponerad jag är över dig! Din kamp, din styrka, ärlighet och öppenhet. Ätstörningar är ett helvete och önskar inget hellre än att du, och alla andra drabbade, slipper alla onda tankar. Du är så himla bra, precis som du är. Du är fantastisk oavsett vad hjärnspökena säger åt dig. Du har rätt att få hjälp och stöttning, för precis på samma sätt som du hjälper dina läsare genom din öppenhet har du rätt att få hjälp. Du är aldrig ensam! Styrkekram!!

  • Ebba skriver:

    Tack bästa Bianca för att du skriver om bulimi och pratar öppet om det. Det känns som en mycket vanligare sjukdom än vad samhället ger sken av. Personligen har jag varit drabbad i 3 år ungefär. Mina tänder har tagit mycket skada märker jag. Tänkte att det kanske är någon annan här som fått problem med tänderna? Kostar ju så himla mycket att fixa och jag vill även kunna bleka dem i framtiden. Just nu vil jag inte ens le längre, håller för munnen om jag skrattar, pratar väldigt lite osv 🙁
    Bor i Stockholm men har liksom ingen ”egen” tandläkare här som jag går till..

    Alla tips tas emot SÅ tacksamt <3

  • karin skriver:

    Bra och viktigt det du skriver om och delar med dig av.

  • Anonym skriver:

    Bianca!
    För det första vill jag säga att jag tycker du har en oerhört vacker o snygg kropp! Fett avis är jag haha…
    Jag har sedan snart 4 år tillbaka lidit av anorexia(är 20 år) Enligt de flesta ser de mig som frisk då jag nu kommit upp i en normalvikt, äter mat och tränar lagom mycket. Dock håller jag med dig helt och hållet om att ordet ”frisk” i dessa sammanhang inte ens finns på kartan. Tankarna och ångesten kommer förmodligen alltid finnas där mer eller mindre för mig precis som för många andra som kämpar med dessa sjukdomar. Senast igårkväll/natt tog det 4 timmar för mig att somna då jag fick en ångestattack angående min kropp och vad jag ätit o veckan. Jag grät i princip 4 timmar i rad och hade det inte varit för min underbara pojkvän tillika sambo så hade jag nog inte somnat förrän 5 på morgonen. Så ja, prata prata prata! Med alla i din närhet! Detta är inget man ska hålla inom sig, då slutar det bara med att man gör sig själv illa, aningen fysiskt ellr psykiskt…
    Tycker Du är en jättestark person som kämpar med denna skiten och att du är så ärlig mot dig själv, jag kan lova att du är många människors förebild, inklusive min!
    Jag vet att detta inte kommer leda till något svar från dig men jag hoppas verkligen att du läser detta, och tar åt dig, och förstå att du inte är ensam detta! Alla dina nära o kära är med dig, alla dina fans och alla vi anda som kämpar mot dessa äckliga sjukdomar!

    Kram
    En av alla tusentals tjejer med kämparglöden att aldrig ge upp!

  • Ew skriver:

    Försök och va nöjd med den du är. För du är sjukt fin och verkar vara en jätte härlig människa.

  • Julia skriver:

    Otroligt fint och viktigt att du delar med dig. Jag har själv varit/är sjuk i en ätstörning. Jag känner igen mig så mycket i din berättelse! Även om det nu var längesedan jag spydde upp min mat så jagar tankarna och ångesten mig ibland. Jag har också märkt att träning hjälper mig att bli gladare och må bättre. Jag behöver endorfinerna. Jag måste dock sätta en gräns för mig själv så att jag inte tränar för mycket. Jag gick i behandling på Stockholms centrum för ätstörningar. Har även gått och pratat hos kurator i flera år, samt med vänner och andra personer som varit sjuk i en ätstörning. Du får jättegärna maila mig om du vill. Du verkar vara en otroligt fin och rolig tjej men båda fötterna på jorden. Kramar <3

  • Josefine skriver:

    Så otroligt moget du skriver. Önskar att jag varit mer som du!
    Jag har haft alla slags ätstörningar. Började omkring 1997. Jag är snart 34 år gammal och inser att jag tillhör dem som aldrig kommer att bli fri. Ätstörningar ångest återkommande nedstämdhet självförtroende skam energi sängliggande. Allt går i cykler. De bättre perioderna gör att livet nog ändå är värt att leva.
    Men några barn tänker jag aldrig placera i denna stressiga prestationskrävande utseendefixerade värld.

  • Elisabeth skriver:

    Hej Bianca!
    Du är en så fin och go tjej som förtjänar att må bra och duger så bra som du är. Hoppas att du kan få styrka att känna dig nöjd med dig själv. Vi tycker att du är toppen! Kramar

  • M skriver:

    Tack för att du delar med dig Bianca! Jag har varit med om en liknande resa och har tagit stor hjälp av att höra andras berättelser. Jag har fått mycket hjälp av bloggerskan lifewithoutanorexia.com , ett litet tips till dig. Lycka till med din resa! <3

  • Rebecca skriver:

    Hej Bianca!
    Vilken ooootroligt genuin och charmig person du ger intryck av att vara. Att du skriver ett sånt här inlägg förstärker bara den auran desto mer.
    Din Bulimi är Inte föralltid. Absolut inte.
    Min historia av övervikt – tröstätning – hetsätning – bulimi är relativt lång och befann sig i den värsta tänkbara perioden – högstadie och gymnasietiden. Jag var helt övertygad precis som du, att det här kommer alltid leva med mig. Men så började jag mitt näst sista gymnasieår träna, inte för att bränna och kompensera, men för att det gjorde mig stolt. Utan att gå ner ett kilo det året, sprang jag mitt första halvmarathon, knäböjde 90 kg och förstod när jag klockan sex på nyårsdagsmorgonen promenerade själv, att med min vilja och psyke, skulle jag kunna klara allt. Träning hjälper, när jag tänker tillbaka så var det min enda medicin. Så prova det och var stenhård. Bara gör det med avsikten att bygga Mentaliteten.
    När jag accepterade konsekvenserna av att sluta kräkas upp maten, slutade begäret att göra det – tids nog. Idag är jag normalviktig och väldigt, väldigt nöjd med min kära kropp. Jag ångrar inte att jag hatade så mycket med mitt liv Då, och att jag kämpade som en idiot med Allt. För jag är helt övertygad om att den löjliga tillfredsställelsen jag känner inför mitt liv nu, beror på just den meriten.
    Så du kommer att bli frisk, men med tid och arbete. Rom byggdes inte på en natt.
    Kram

  • Viccan skriver:

    Stort tack för att du delar! Du inspirerar och uppmuntrar med din ärlighet. Fortsätt att vara den du är. Tack <3

  • Maria skriver:

    Känner igen mig exakt i vad du skriver. Det kommer och går och ibland känner man sig helt frisk. Du fångade orden bra hur det kan vara. Du är en förebild för andra och för mig också! Heja dig, du är grym! <3

  • Sophie skriver:

    Hej! En 21-årig tjej som skriver om sin väg tillbaka från bulimi, depression och utmattning. Jag vill dela med mig av mina tankar kring ätstörningar och behandling mot dessa. I min blogg skriver jag om mitt liv som sjukskriven för bulimi och utmattning och min resa tillbaka till en frisk och glad tjej! Jag är intresserad av mat, bakning, musik, teckning och målning mm, så det kommer förekomma en hel del om det också!
    Hoppas du tittar in!

    /Sophie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *