Jag ber om ursäkt för min frånvaro här på bloggen, men när nyheten kom i Fredags om att Tim dött så tog det på mig hårdare än vad jag trodde. Jag kände honom inte personligen men han var en av min storebror Olivers bästa kompisar när vi växte upp + att han är vän till många jag känner så det har på något sätt känt nära. Hans genialiska musik har berört så många världen över och har skapat så fina minnen för oss som är födda i samma generation som Tim. Hans dokumentär var så fantastiskt bra men samtidigt hemsk och så verklig…Något alla bör se!! Jag kan bara hoppas att han nu får vila och förhoppningsvis må bättre där han befinner sig nu. Mina tankar går ut till alla i hans familj under denna fruktansvärda tid <3
Jag förstår inte hur alla stora profiler runt om i världen fortfarande sitter och predikar om att man ska jobba hårt, hårdare och aldrig ge upp. Att konstant blicka framåt, konstant jobba mot sitt/sina mål och aldrig sakta ner. Att ta en paus, vila och stanna upp verkar tydligen vara tabu om man ska ”nå framgång”…. Vad framgång nu är?! Jag håller verkligen inte med när det kommer till denna totala stress som folk hetsar och uppmanar om. Alla vill jobba så hårt att man nästan går in i väggen för att nå framgång för att sedan ta det lugnt och vila… inprincip det livet man hade innan man började jobbade alldeles för hårt.
Framgång ska inte betyda att man ska spendera stor del av ens unga liv till att slita sönder sig själv för att nå en viss plats på företaget, ha en viss summa på kontot eller bli kändast & bäst i världen. Man ska absolut jobba hårt för att komma dit man själv vill men man måste jobba i den takt som passar en själv bäst. Alla kan inte leva i samma tempo och under samma press. Vi alla är olika och det viktigaste som jag verkligen vill uppmärksamma är att stanna upp oftare, ta in alla intryck, låta dem smälta och njuta av där man är just nu. Att inte konstant tänka framtid, framtid framtid utan att lägga vikt i det faktum att du faktiskt lever här och nu och du vill inte blicka tillbaka på livet sen och knapps minnas underbara kvällar med vänner, resor, en lycklig du och helt enkelt bara tiden. Vi måste bli bättre på att sakna ner och slappna av i den tanken om att vi behöver inte alltid göra allt, vara alla till lags, passa in överallt och prestera på topp jämt!
Det viktigaste är och ska alltid vara ens eget välmående. Att man är lycklig i det man gör, på det sättet man gör och dem man omringar sig med. Det måste vara en prioritet i ens liv innan det är försent <3
Nu kanske jag förmulerade mig lite konstigt men jag hoppas ni förstår vad jag vill få fram… jag känner så mycket om just detta så jag får ibland inte ihop exakt så som jag tänker för det är så mycket jag vill få med.
Vila I Frid vackra Tim och tusen tack för din underbara musik som kommer finnas med för evigt och för alltid. Du kommer vara saknad <3
