11:20 | december 7, 2017 | Bianca
Jag får ju väldigt många kommentarer både på gott och ont om att jag är så öppen som jag är. Vissa älskar att jag känns som en nära kompis som bara pratar lätt om allt och inte tar saker på för stort allvar, att man kan få känna igen sig i någon som man anser var en idol eller en förebild. En del tycker helt enkelt att det är skönt att jag vågar öppna upp mig om både pinsamma och fina saker jag varit med om. Andra ser det som att jag är alldeles för öppen för mitt eget bästa. Dels att det skulle förstöra för min karriär och att jag är en dålig förebild pågrund av min öppenhet.
Därför tänkte jag prata lite om det här bara för att klargöra vissa saker!
Jag förstår att jag inte kan göra alla lika nöjda och att alla föredrar olika typer av bloggar, poddar, tv-program.. etc! Det kommer aldrig gå att V A R E N D A en av er ska förstå exakt vad jag menar osv. Men jag känner ändå att jag ofta blir väldigt missförstådd om vad mitt syfte är med min öppenhet. Så nu tänkte Bianca helt enkelt bli ännu mer öppen och snacka lite med er.
En stor del av den jag är som person har alltid varit att just vara väldigt öppen. Jag skäms för väldigt lite och tycker om att dela med mig av saker som hänt i mitt liv, mina tankar och funderingar. Det är liksom den konversationen jag gillar att ha med mina tjejkompisar. Att man delar med sig av sådana saker till varandra för att lära känna varandra bättre och förhoppningsvis kunna hjälpa varandra i det.
För mig har min öppenhet aldrig varit något jag lagt några funderingar på. Jag har inget speciellt syfte med det, får heller inte ut något speciellt av det-, utan det är helt enkelt bara den jag är som person. När jag går in här och skriver så finns det ingen agenda med något. Jag försöker inte locka nya läsare med min öppenhet eller liknande utan det är bara så enkelt att jag går bara in här och är mig själv till 100%. På gott och ont såklart!
Ni läser min blogg, följer mitt tv-program, lyssnar på min podd, följer mig på Instagram, Snapchat och tittar på mina videos på Youtube. Alla dessa kanaler är forum där det ska handla om mig. Där jag ska dela med mig av vem jag är, vad jag tänker och hur jag lever mitt liv. Alltså är dessa kanaler inte plattformar som jag tar på för stort allvar. Eller jag tar snarare mig själv inte på så stort allvar här och det är lite så jag vill ha det faktiskt. För att förklara det bättre så menar jag helt enkelt att om jag inte vore personlig och mig själv så blir det varken intressant för mig att skriva eller för er att läsa. Då skulle det helt enkelt bara bli som att läsa en artikel på en tidning. Opersonlig, formell och faktaliknande… Det hade ni nog inte velat läsa?!
Men tro mig! När jag sitter på möten och liknande så är jag inte alls lika öppen. Då är jag en annan sida av mig som är professionell och lugn. Då pratar jag såklart inte om mitt välmående, om sex, kiss&bajs och drar skämt hit och dit. Det finns ju liksom olika sidor och olika grader av varje sida av mig och det är det jag pratar om/visar er här på mina kanaler.
Sedan tycker ju vi alla olika såklart, som jag nämnde ovan! Och jag tillhör den kategorin som kan tycka att det är lite befriande när någon är öppen och pratar om allt. Jag relaterar till en sådan person som står upp för sina misstag, pinsamma historier och att livet inte alltid är perfekt. Det är personer som öppnar upp sig som hjälper mig i min vardag och som får Mig att känna mig okej med den jag är för INGEN är ju perfekt. Att även den som ser ut att ha det ”perfekta livet” på Instagram också gjort pinsamma saker i sängen, gått igenom dåliga tankar med ens kropp, har bra och dåliga dagar osv…
Jag har sen första dagen jag började blogga alltid varit öppen och t.o.m för öppen i början… Så fort jag och mamma hade haft ett bråk så skrev jag ut om det på bloggen. Inte det smartaste men där lärde jag mig också en läxa att det finns en gräns på hur öppen man kan vara. Och jag drar min gräns vid att berätta om privata saker i mina relationer med pojkvän, vänner och familj. Jag utgår alltid från MINA tankar, funderingar, erfarenheter & syn på saker och vill aldrig outa någon som inte får möjlighet att säga sin synvinkel.
Att jag har lätt att prata om sex är något som jag ser som positivt. Att jag förhoppningsvis kan hjälpa andra där ute som kanske inte vågar prata om saker med familj och vänner. Att jag kan vara som en storasyster för folk som inte känner att de vågar öppna upp sig. För att öppna upp sig ser jag inte en svaghet eller som en negativ sida hos en personlighet. För mig är det ett tecken på styrka och ett sunt självförtroende hos en person. Att våga visa/prata om alla ens sidor, bra som dåliga, och kunna driva med sig själv. Att inte alltid behöva hylla sig själv och hela tiden behöva hävda sig som den perfekta som alltid lever ett liv utan problem och synder, för var finns trovärdigheten i det?! Vem lever ett sådant liv liksom??
Sen om företag då inte vill jobba med mig för att jag väljer att prata öppet om sex (t.e.x) så får det väl vara så. För samarbeten ska ju anpassas efter vad som klingar med vem jag är och inte tvärtom.
Om vi tar exemplet som min ätstörning. Jag VET att jag har hjälpt SÅ många tjejer där ute med att våga berätta för sina föräldrar, vänner, lärare osv att de har ett problem och slipper då leva själv i det destruktiva förhållandet med sig själv. Jag vet att min öppenhet kan lätta på någons ångest där ute, att få någon att känna sig mindre skamsen och ensam, att någon kan skratta åt det där pinsamma som hände istället för att trycka ner sig och gråta. Att hjälpa någon på traven med ens dåliga självkänsla, att försöka visa att du är inte ensam om att må dåligt när ett förhållande tar slut etc..
För det är nämligen så jag fungerar. För att kunna bota Min ångest om saker och ting så måste jag få prata om det och dela med mig till folk. Oavsett om det är nära vänner eller till er bloggläsare. Och om det kan hjälpa någon att göra likadant så ser jag det som en framgång i min ”karriär” som bloggaren Bianca, men också en framgång i mig som privata Bianca. Att jag faktiskt har den möjligheten att kunna nå ut till så många och skapa en plattform där alla är välkomna att känna igen sig, och dela med sig om allt med varandra. Att vi alla ska kunna våga hjälpa varandra med våra historier så ingen behöver känna sig ensam. Jag känner mig också stolt att mina föräldrar och syskon som har uppfostrat mig så att jag vågar tro på vem jag är, att våga visa hela mig för både vänner och främlingar och att det inte är fel att vara öppen och dela med sig.
Vi går snart in i 2018 och jag står verkligen för att FLER borde öppna upp sig. Vi ska inte definiera oss om vilka är bakom en dator på jobbet och leva vårt liv efter det! Det är ju bara 1 sida av oss!! Vi måste börja se oss mer som människor som faktiskt LEVER! Som skrattar, skriker, gråter, får ångest, gör misstag, gör succé, som har dåliga dagar för att sedan ha världens bästa dag.
Hoppas ni förstår vad jag menar och att jag endast menar väl och vara lite skojjag ibland hehe (syftar på podden). För om det är en blogg/podd/tv-program där ni söker efter någon som inte delar med sig så har ni kommit fel. Här är ALLA välkomna att dela med sig och ingen ska skämmas över något!!
